Imagine...

Det känns inte rätt att behöva åka till Japan för att besöka världens enda John Lennon museum. Men när resan bokades så var detta ändå nr två på min lista, direkt efter Sanrio Puroland.
Förutom att det är konstigt att åka till Japan för att besöka Liverpools, Englands, Europas och kanske även New Yorks främste man så är det märkligt att resa ut från Tokyo till ett konferens/mäss/ konsert-komplex i utkanten.
Jag kunde inte se något samband mellan platsen i Japan där famijen Ono-Lennon tillbringade tre somrar och Saitame, museumets plats. Dock, väl inne så känns det som att Lennons närvaro finns, men eftersom 75% är på oöversatt Japanska så infinner sig inte riktigt den totala närvaron.
Detta är lika mycket ett museum över Yoko och kanske ännu mer ett monument över deras partner- och äktenskap. För om tiden med Beatles och tiden i England är måttligt detaljerat så är tiden med Yoko minutiöst representerad.

Det är väldigt subjektivt och väldigt okritiskt.
Och det är på japanska, det störde mig oerhört mycket att jag inte fick möjlighet att läsa och förstå allt. Visst. Jag är påläst, intresserad och jag är kritisk men nu känns det som att jag blivit undanhållen något.
Detta museum borde, med all rätt, legat i Liverpool eller kanske i New York men här känns det fel.

Lunch på Hard Rock Cafe i Ueno. Skrikigast och gapigast så långt.
Inget vegetargskt och inget japansk efterrätt.

Vi gick en runda på Muji innan det var dags att träffa Hiroko, en vän från tidigt 90-tal och Köpenhamn. Skivaffärer och Hello Kitty!!

I morron är det Burrn och Captain Wada som gäller. Janne är förkyld.