Senaste dagarna med Naoko och Hiroko har gett mig den gamla gnistan tillbaka och att äntligen träffa Iwao efter alla år, det känns bra.
Och jag vill inte åka hem.
Sista måltiden blev sushi. Janne hade tänkt offra sig, att vi INTE skulle äta det (vis av erfarenhet från San Fransisco) men nu blev det jag som "offrade" mig, man måste äta sushi i Japan. Detta skapade huvudbry i mängder hos våra värdinnor.
Sushi och vegetarian går inte ihop och även om jag erbjöd mig att äta nån annanstans efteråt så vet jag att de var bekymrade.
Det var dock obefogat. Grönsaker och sushi fungerade visst och den med omelett hade jag kunnat äta massor av. Men helt ärligt, det var ofattbart att se den 'riktiga' sushin, fantastiska färger och kreationer. Tror att alla åt över sina begränsningar, förutom jag som blivit lovad (som ett barn) att vi skulle gå till Krispy Kreme efteråt. Tomma löften såklart men vad gör det, maten var ju god!!
Till detta drack vi vatten, grönt te och sourz som jag dristar mig att kalla denna nya favoritdrink. Vit sprit med citron. Typ. Har försökt förklara det tidigare. Grönt te-glass till efterrätt. Jag kommer att sakna grönt te och jag kommer att sakna röda söta bönor men mest av åkt kommer jag att sakna Hiroko och Naoko.
Klockan är nu tio över ett. Om fem timmar ringer väckarklockan.
Flygplatsen nästa.

No comments:
Post a Comment