MissOzzie's Corner

Sykes?

2010-09-21T14:35:00.003+02:00

No news of John Sykes' whereabouts.
Hope he's okay.

Best comedy show on tv!

2010-05-14T15:12:00.000+02:00

It has to be Modern Family with "Al Bundy" (Ed O'Neill) as the head of the family.
I don't remember when a show made me laugh as much - it's just awesome.

The casting is just on spot, everyone is perfect in their roles - it feels so real and when it's embarrassing, you can FEEL it. But it's not as tough as The Office (UK), I couldn't watch it cause I felt so bad for everyone. Modern Family however has the perfect mixture.

They call themselves THIN LIZZY...

2010-05-12T17:01:00.000+02:00

Oslo - capital of No(r)way

2010-03-24T01:41:00.002+01:00

Had a great weekend in Oslo, took the train to Gothenburg and a bus from there. Easy enough. Didn't get sick either, fabulous!

made 3 notes to myself:
1) No vegetarian food at Hard Rock Café. Is it possible? Yes, apparantly. Didn't try the Lynchburg Lemonade. There's a first for everything.

2) Japantorget, small but cute Japanese store. Got some great food supplies.

3) Jaipür. Probably the best Indian restaurant I have been to in YEARS. Everything was fantastic. I had my favorite dish, a Chana Masala (made hot to my liking) and a naan bread. It was perfect in every way. Couldn't stop eating and I would have licked the bowl if it wasn't so hot (placed on a tea light burner).

Supergroup... not this one!

2010-01-13T23:58:00.004+01:00

Rumours about Sykes when he was fired/left Lizzy said he was going to join a (German) SUPERGROUP. Apart from it not being German if Sykes was in it, I was curious. Who would these Germans be? And why would they think they could handle Sykes?

Then all of a sudden Glenn Hughes released the news about he being part of a SUPERGROUP and of course I smiled to myself, thinking I knew everything. I'm soooo clever.

(I know I'm not clever I am a dreamer)

I am not very disappointed , reading the supergroup guitarist is Joe Bonamassa and not Sykes. I don't really wanna read all the negative stuff about Sykes when he and Glenn has verbal fights in public. But I am worried.

About Sykes.

Where the heck is he?

Is he alright?

Dennis Keeley R I P

2010-01-11T22:24:00.002+01:00

A very good day just turned sad.

Dennis Keeley 30.08.32 - 01.01.10

Rest In Peace, you'll be with Phil now.

"And far away hills look greener still

But soon they'll all slip away

It's then I'll be returning

And I'll be coming home to stay"

(a song for while I'm away by Phil Lynott)

The stuff dreams are made of...

2010-01-04T01:54:00.003+01:00

... I couldn't help but quote the beautiful, wonderful and poetic mr Mark Spiro. But the things is, his music is what dreams are made of and I can't believe I keep forgetting it.

Mark Piro has written a lot of songs that are unforgettable, but the one I keep coming back to is 'Now is then, then is now' released 1996 and I have listened to it so many times, endless nights when I still was at university and still living from time to time at my mom's. There were so many connections with London and I just swallowed it all. It helped me a lot. The other album I listened to then was of course John Waite's 'Temple Bar'. Still does, once a week is the minimum.

Off to bed now, time for reality tomorrow :-)

Here's a living proof on Mark Spiro's master skills when it comes to lyrics.

Giant's 'I'll See You In My Dreams'

g'nite

Yearbook of 2009

2010-01-01T01:37:00.001+01:00

Best Book: I've read some books this year, Mari Jungstedt's books takes place in Gotland so naturally I read them all there. The one I waited for the most was Dan Brown's book of course, the Lost Symbol. I am reading it now. Had it since the day it was released but because of other matters I just couldn't start reading it, knowing I wouldn't be able to do anything but reading it. But the best book of this year has to be Rudy Sarzo's Off The Rail, with a lot of revealing on Ozzy Osbourne and Randy Rhoads.

Best CD: Alright, I've had some time to think about this. The album I've played the most is Constancia 'Lost & Gone' - but the most awaited album was Dare 'Arc Of The Dawn'. Loved both and I will keep playing them for a very long, long time :-) I hope to see both bands live at one point or another!

On The TV: finally gave in. Saw True Blood (click for a YouTube-clip). Fell in love. If you've read this blog you know I am a old school vampire romantic and I love Louis from Anne Rice's Vampire Chronicles. The new wave of vampire novels has completly passed

me by, until this year. I still haven't read the Vampire Diaries nor the Twilight-saga, but I have seen the show/movies. Not too impressed, these vampires has stupid rules. BUT the exception is True Blood. Interesting fact is that I got one of the Sookie Stackhouse books from my sis

ter some years ago and I didn't really liked it, too cheesy - and I have read more of the books now, and they won't be my first choice of litterature but it's not that bad. I came across the 'Tell Me You Love Me' first season dvds when we were in a great used CD & DVD-store in Princeton, NJ. I saw all 10 episodes over a weekend and they were really good. Food for thought. Thanx to my sister recommending it to me!

Best Concert: John Waite. This was the year when I saw John Waite live. For the very first time. I was impressed. Crazy fanatic, and impressed :-)
But also seeing Deep Purple in Japan! Awesome!

Best Song: Most played song on my iTunes/iPod/iPhone this year still is 'Life' with Brides Of Destruction. But I think the best song this year was the theme song 'Bad Things' by Jace Everett from True Blood.

The Sexiest Man: I really want to say John Waite. Please can I???

Best Moment: Standing on stage watching Journey playing SRF was a highlight. Being in Japan was probably the overall best experience. More than a moment :-)

My family, knowing they'll stand next to me whatever happens.

Worst Moment: Getting fired from my job, or really everything leading up to it.

Awesome Internet Experience: HardRockRadioLive.com - MadIan's show on Fridays!

Best Gig: John Waite. Again.

Drink of the Year: Water

Best Movie: Trying to remember what I have seen this year, hasn't been that many movies. But it's been a Harry Potter and 2 Stieg Larsson as well as the Ice Age 3. Don't think any of them really made it to the top for me. I liked 'It Might Get Loud' as well as 'Julie & Julia' but I haven't seen a film that made everything change or better...

Best Ian Gillan Tune of The Year: Loving On Borrowed Time

The Place of The Year: Japan.

Best Metal Club: The one we went to in Osaka, Crunch if I remember correctly :-)

Nicest Person: My family and friends. Easily counted.

Asshole of 2009: CENSORED

To summarize: Where should I start? This year has been more than strange. But hopefully it's all the beginning of something better.

John Sykes, went missing in action after being fired from Thin Lizzy (probably the only band in the world that could live with him, it is after all the band he's been in the longest). I don't expect him to read this, but I hope he's alright. I'll miss bumping into him every now and again. But I hope he'll turn around and come back, that he'll make another solo album or form a new band. When he quit there was rumours about him joining some 'supergroup' in Germany, but as far as I know that was just a rumour.

Final words: last year I said I owed it to myself to make the changes needed to go somewhere, now I didn't make it happen myself. But here I am. I have all the possibilities to make things happen now.

I am the only one drawing the lines...

Need to remember that.

I am happy now.

Stay tuned.

as it happens

2009-12-31T02:06:00.003+01:00

Trying to find smart things to write in my yearbook of 2009, it's become important to me, for some reason, I don't really know why. It's not like anyone reads it. But I guess it's some kind of 'temperature' of what things been like. And a way to get it all out before the new year kicks in.

This year has been odd in many ways. Actually this decade has been the most interesting in my life so far. The things that happened, what's been going. Moving from Gotland to Stockholm, nuying my first very own apartment and then selling it, moving again, south. Buying a house. The arrival of my niece almost 3 years ago. Talk about life changing moments. Losing friends, getting new friends, new jobs, new work, new look, new life, San Fransico, London, Dublin, New York, Rome, Tokyo, Osaka, Kamakura, Hiroshima, Kyoto... I've been paid to listen to lies, I saved someone's life. I've seen John Waite. I've been begged to stay. I've been fired. I've found love. Lost love. Found love again. I stood up for my belief and friends (and foes).

I have worked hard to get where I am now, still I don't know where I am. I don't know what I am supposed to do now. Should I follow my plan I made as a teenager? Or the one I made 10 years ago? Or are they - in fact - the same?

I think I would have been disapointed in myself, if I known as a teenager that I wouldn't know what to do next, pushing 40. But then again I guess I would just tell myself I've met Paul Stanley, is on a first name basis with Darren Wharton and John Sykes + I actually have saved lives - and as far as I remember, those were the most important things on my list.

But it doesn't help me now, decisions still needs to be made.

Californication vs Rick Springfield II

2009-12-12T18:37:00.002+01:00

Found this 'behind the scenes' clip...

If you can't watch it here, this is the link

Californication vs Rick Springfield

2009-12-10T14:01:00.003+01:00

Now, I didn't expect this. But when my youngest brother tells me Rick Springfield is a sleazebag (my brother wouldn't even know 'Jessie's Girl') I had to watch Californication.

My brother was right.

I wonder what made him do it?
- 'Hey Rick-Springfield! Wanna go on tv, be an complete ass and do it in your own name?'
- 'Hell yeah!'

Old stuff

2009-11-18T01:37:00.002+01:00

Added some stuff (2001-2002) from my old site called Ozzie's Planet.
Some of it really is outdated. As a rant I had on Thin Lizzy. I wasn't in a good shape when I wrote that. But still, it's how I felt and I want it to be there, as a statement of some kind.
Also, there was a piece on love that was kind of fun reading again after all those years. I can only say one thing, I was right!

G'nite.

Cousin S

2009-11-17T23:48:00.001+01:00

I recently discovered that my cousin S is a great young man, with a lot of thinking going on :-)
Thank you Facebook!

Japan

2009-11-15T02:58:00.004+01:00

Still here. Been searching internet for the latest on Japan. Oh, how I miss that country. It's not a country, is it? It's another planet.
I wonder if it can be as fantastic as it was this time, again, the next time?

When we got home, in April, I told myself that it would have been a really non-expensive trip if it hadn't been for all the CDs I 'had' to buy - not even mentioning all the Hello Kitty items. I also said 'the next time I don't have to buy any more Kitty items becuase I have shopped for a lifetime'. Yeah right. This comes from the person who has a Hello Kitty-tattoo.
Who am I kidding??

But I guess, I don't need any more pens or mobile-pendants (specially as I have an iPhone with no place for such beauty...), but I have used the markers I got. And I am using the pens. And stickers and I write beautiful Hello Kitty-snailmail to friends.

But Japan is a lot more than Hello Kitty. It's beautiful and relaxing and I have my dearest friends there. While New York felt like coming home - Japan felt like going away and I loved it.

Random Ranting...

2009-11-14T20:53:00.004+01:00

Our birthdays are coming up soon. Thinking about how to celebrate it. It would have been great if we had this big house where everyone could be at the same time, but I guess we'll just have to have family one day and friends another.

Other than that I have been analyzing the situation a bit.
I haven't really written here, cause 1) you who read this never give me any feedback so I don't know why you're reading and 2) I just don't know what to write.

Going back to university is a huge step, I really didn't think that at first. I just wanted to DO something. If I couldn't work. What would I do? What is it I always wanted to do?
That's right.
University.
I wanted to - not necessarily finish what I started - but I wanted to get started on the next level.

I never dreamed about weddingdresses and mr Right and that stuff. I dreamed about a doctoral ring and the Swedish king handing me my diploma in the dome of Lund. The salute for me in the park. That was my dream. I left university in 1996, to start working. I was tired after 6 years in Lund, Stockholm and Middlesbrough. I was tired of always being broke (that's what happens when you spend everything on hard rock concerts), never really gaining any money. Never being able to leave home. So I left.
My excuse was to get some life experience, rather than just write about a life I never had or knew about. It's been 12 years now. I have done some courses in between.
But all in all it's been 12 years since I left the sociology of law department.

Coming back was a dream, I never expected so much to have happened. I didn't expect it to be so hard being 12 years older than everyone else. Even the doctoral students are a lot younger than me. Once I got fired from my job (I can't really talk about it, but if the offer is right I'll write a book about my experiences...), it took me less than a week to know university was to be my salvation.

Anyway, I hope I can write some more, more often, in the future.
If you want to.

Changes

2009-11-14T17:05:00.002+01:00

Everything's changes.
Some for the good and some for the not so good. But after some time most changes has a silver lining.

So, allthough I have lost a good friend in the name of 'changes', I have found others who are great. I am not replacing anyone, just discover qualities that you don't really need to find in a person until you hit rock bottom. For better or worse. While I found a really bad quality in one friend I found a very good one in another.
Harmony is constant, you just have to digg a little deeper.

Having said that - just started to plan a new trip to Japan.
Is 6 months enough to get the money together?
Probably not, consider I am a postgrad student now.

Twilight

2009-11-11T21:19:00.004+01:00

Being a fan of Vampires since reading 'Interview with the Vampire' by Anne Rice in 1991 I do actually like the new wave of vampires coming over us. I've seen True Blood and complety and utterly fallen in love with the splatter. Having only heard of Twilight (never even read the books) I have had it on my 'to-do-list' for a long time. Now I have seen it. And was disapointed.
How could I not be?
Vegetarian vampires?
Oh c'mon. What's that?

Even True Blood was on the edge of losing the concept but it's still fun and the sarcasm is flooding. I like that.

But Anne Rice was true to Bram Stokers and there's a certain 'rules' that just can't be forgotten. Vampires might just be a a fantasy caracter, but still - I am true to Anne Rice (even if she's no longer her self).

When I discovered vampires I did nothing but reading about them. I read thru everything Anne Rice written and then everything I could find after that.

The hightlight was going to the place where the original Dracula was written in Withby, UK. I could sense their presence and it was great. I went there twice, in the fall of 1995 and in the winter of 1996 and I really hope I can go back again, some day. Not only was it beautiful, but it was also such an inpiration being there. Seeing the remains of the abbey.

I was acused of having a a sexual orientation of some kind (never really knew what they meant) by this affection of vampires, but it never was. Vampires for me was another life, a community of outcasts that belong together.
Eternal life.
Immortal.
Yeah, it had nothing to do with sex, but everything to do with life. Not a cry for help, but a need of understanding.

Right back were it began...

2009-10-13T12:38:00.002+02:00

Yes!

Two weeks in and I have washed my old Lund University t-shirt and am ready to fight the books!

When I left the Sociology of Law department some 12 years ago I did it cause I needed experience. I have that now... Good & bad. Changed tracks a couple of times even. Although it's exhausting reading like this again, it's fun, the feeling of understanding is the best there is.

Blarney Stone

2009-09-10T05:35:00.005+02:00

Finally had a cheesecake at Juniors (originally in Brooklyn but nowdays also in the basement of Grand Central Station. Had the Devil's Food Cheesecake. Worth waiting a life time for. Imagine a cheesecake attached to a Devil's Food Cake and you have this creation. 30 cm high or so. Couldn't even finish it. Will never make it at home!! (I will update with photo later).

We had a late dinner at a (for us) new Indian restaurant, not far away from the hotel. It's called Maharaja (133 East 45th Street) and didn't look much. But it was good and cheap. They didn't have the beer J wanted so they went out to buy it for him. Now that's what I call service. Eaten far too much and not ready to go back we found a Blarney Stone around the corner.
Now, last time we were in the City we went to the Blarney around the corner off Madison Square Garden for Long Island Ice Tea. Didn't take us many days this time around to go back there. There are Blarney's all over the City and I sure recommend them. It a piece of Ireland mixed with a student bar, including the good music (3 Doors Down, say no more). Drinks are cheap (2 Long Island Ice Tea for 11 dollars, or as the summer offer says; 3 frozen Margaritas for 10 dollars, being only two of us that meant we got 2 really large ones for 10! Top service!!).

Unfortunately the drinks means we're off for an early night :-) Only 3 more days now ... and fashion weeks is about to start, meaning NYC's transforming...

'Missing' by Karin Alvtegen

2009-09-09T19:10:00.003+02:00

Finished reading 'Missing' by Karin Alvtegen this morning, at 5 am. Just couldn't put it down!! It was good, liked the twist in the end. Didn't see that coming.
Odd though with a Swedish book translated into English. Kungsträdgårdsgatan became Kung Garden Street (instead of King's Garden Street) and a whole bunch of similar translations. If I didn't know Stockholm that well, I would be clueless!!

Anyone reading this??

2009-09-09T08:06:00.004+02:00

I saw Julie & Julia yesterday, at the AMC at 42nd Street.

Loved the movie and it got me thinking. The impact of blogging.
I know I have visitors here, and I guess someone's reading. But I don't know who you are and why you're reading... :-(
It would have been cool to know who you are... I made some updates, changed the labels around, so there wouldn't be too many. Tried to sort them all into groups. Guess the everything/nothing group is 'life' but that's what it's like, isn't it?

Off to bed, it's passed 2 am now!

Oh, and I made a silly poll about John Sykes - please take it!

Tuesday

2009-09-09T06:14:00.003+02:00

Ah, yet another wonderful day in New York City. Today was the day when I finally was going to see Columbia University. And I almost didn't.
I walked from the hotel on 45th street (east) to 116th street (west), going thru Central Park, it was wonderful.The weather was at it best, 25 degrees and cloudy. Once I got off 5th Avenue the tourists were lost. I love the feeling of blending in, to be able to pretend belonging here. Today at least 4 people asked me for directions. Loving every second (and yes, I could help).

Walking up Amsterdam Avenue I came to St John The Divine's Church. On an earlier sightseeing I was told this church was more beatiful that St Patrick's (the church no-one miss on their visits to NYC). Apparantly no-one visit St John's. I don't know why (apart from Amsterdam Avenue not being a street mentioned in large print in most guide books), cause it was absolutely stunning. An enormous cathedral, lacking the murals and icons so popular in catholic churches. St John's is a master piece on it's own.
But what made it so special, that I would mention it here, is the altar of aids victims (with a rainbow banner) and the Poet's Corner. The Poet's Corner includes Walt Whitman, the guy who's books once were banned and burned.
St John's felt like a haven of peace.
I loved it. And I never loved churches.

From St John's to Columbia. Of course I arrived past office hours (I didn't know normal office hours applied here in NYC, but now I found THE place where it does) so I didn't get on a tour. But I got the mug from the bookstore. However, what's worth mentioning is that Manhattan is big and today I think I for the first time I realized just how big it is. The University took up one block. Just one block, but it was enormous - and the courtyard was huge - and I never knew it was there, before this trip.

On my way back I stopped for ice-tea at Starbuck's and dinner at Nanoosh - great food, totally recommend it. Funnily enough I wasn't the only one having dinner on my own. For a second I thought they'd pair us off together, but fortunately they didn't (I wanted to read my book!!).

It felt like an early night, but it's passed midnight already... Better hit my book again!

This week...

2009-09-08T06:31:00.002+02:00

...just realised Alice In Chains are playing tomorrow, Motörhead on Wednesday and both Down and the Cult on Friday (but not at the same venue)!!
Wish I'd known before, so I could have gotten tickets!

New York City

2009-09-08T06:12:00.003+02:00

It's a love story. Wherever I go it's like home. I am in love with this city. I read that John Lennon loved NYC because the city never sleeps. Whenever he was done in the studio (usually early in the morning) the city was there waiting for him. The City never sleeps. It's true. Even though it felt like it had a sleep in this morning. Labour day.
Don't ask me what I was doing up and about at 8 am but yes, I was.
I had a bagel and tea in a park. Reading my book, enjoying the slow pace of the morning trafic.

It's been a good day.

Nirvana & Ghandi Café

2009-09-07T06:51:00.000+02:00

Been to Ghandi Cafe (283 Bleecker Street), the best Indian restaurant in NYC in my opinion. Ate too much as usual. Free starters and desserts. They're just the nicest people you can imagine. And the food's great. I think I have had the same dish every time, the Vegetarian thali - 3 different veg curries, rice and naan bread. Yummy.

BUT we also tried a new Indian restaurant, near our hotel. It's called Nirvana and the food certainly was that good. While Ghandi has the more cozy atmosphere and it feels like you're in someone's home, actually eating from their kitchen - Nirvana feels like a top notch restaurant. It's on Lexington and 40th Street (check the menu here).

Things I want to do...

2009-07-26T01:29:00.001+02:00

At some point in my life I would love to:

1) Learn to make real american brownies, choc-chip cookies and cupcakes somewhere in USA

2) Drive a Porche (specially a blue one)

3) Talk to John Waite, like a real conversation (you know).

4) Take my niece to Euro-Disney

5) Live for at least 6 months in Japan

6) Live and work in New York City

7) Have my own house in Visby (Gotland, Sweden)

8) Write my thesis and get a Ph.d

9) Write something similar of a book...

10) Pay someone to keep the house clean and spotless

Ages... and some.

2009-07-25T00:54:00.003+02:00

It's been ages since I have written anything.
What happend? Sweden Rock Festival happened. We came back from Japan on Easter eve and on Easter Day I was in the the office. Between then and June 10th I only had 5 days that I wasn't in the office! But I promise it was work during those 5 days too. Missed a wedding, a memorial concert and a number of birthdays. But I am not the one that suffers from it, it's everone around me.

Anyway, I'll get on writing some more, again.
Maybe even positng some of my old entries from my previous sites (Ozzie's Planet being the main site).

Marcel Jacob

2009-07-22T01:08:00.002+02:00

It's not often you meet someone in the music business that have a soul, so much that you can feel it. Marre had. Over the years our paths crossed. Usually something to do with John Norum, but also Talisman and Marre's Finest.

I am thinking of all his friends, I really hope he knew he had friends, and the shock they must be in. I am in shock and I was only one of many in the greater circle. We said hello and we'd talk about psychology and reforming criminals and addicts (my job before Sweden Rock) and whenever we talked I would feel enlightened and filled with hope, rather than despair as was the more common feeling in my job. Talking to Marre made me want to continue.

I wish we had kept closer contact, I wish I could have giving something back. And right now I wish I hadn't given up my important job in favor of the superficial job I have now where money is the only thing that matters. What happen to the people?

Tonight I will listen to my favorite Rising Force and John's Total Control.

Marre will be missed. More than he knew. I hope there's some peace for him and that Michelle will be there, and Phil Lynott.

So much waste.

My love is eternal, so are you Marre.

Memory of a friend

2009-05-21T19:29:00.003+02:00

It's been a full year, I can't believe it.
Sometimes I forget. I still have her number in my phone. I can't erase it.

I talk to her, a lot.
Keeping the memory alive.

Miss her so much.

Hemma igen

2009-04-11T22:02:00.005+02:00

Vi vaknade båda tidigt i morse. Sov i det största rummet hittills, på Hilton Copenhagen Airport. Åt den största frukosten hittills också. Färska hallon och blåbär gjorde mig mer än lycklig. Är fortfarande mätt :-)

Tog tåget till Lund där vi mötte mamma och fick varsitt påskägg med mer godis än vi ätit totalt detta år. Sedan blev det tåget till Mörrum. Saknar Japan.
Folk är ohövliga, har ingen respekt och framför allt är det skitigt överallt. Hissarna är som kloaker och de offentliga toaletterna är äckliga. Inte någonstans hittade jag en äcklig, smutsig, urinstinkande toalett i Japan. Inte en enda, och här räcker det att man går ombord på ett tåg för att mötas av en...

Har packat upp. Det var en del Hello Kitty-grejer med i bagaget.
Och skivor.

Frenzy in France

2009-04-11T21:00:00.000+02:00

Gillar inte Frankrike. Fattar mindre än hälften av vad de säger och tycker inte om deras attityd.
Nu tycker jag inte heller om deras flygplats, Charles De Gaulle. Det är så oorganiserat och skräpigt och stökigt att det är plågsamt.
Aldrig mer byte här. Sitter nu på flyget till Köpenhamn. Ska bli så skönt att komma fram, få duscha och sova. Frukost i morron ser jag också fram emot. Kommer att sakna japansk omelett. Tror att vi la all sesampulver i paketet som skickats med post.
Typiskt.
Framme om en månad. Hoppas att pumpafröna åtminstone ligger i nån av resväskorna så att vi inte missar säsongen.
Tar det när vi packat upp på lördag.

Sverige!

2009-04-10T15:05:00.000+02:00

Enligt flygets intern tv flyger vi nu in över Stockholm. Kan inte se riktigt för jag sitter precis vid ena vingen.

Har sovit lite till och även kollat på Yesman. Gillar som bekant inte Jim Carrey men det var verkligen en bra film. Fylld av positivism. Det behövs!

Två timmar kvar, ska ju passera Sverige och landa i Paris för att byta till Köpenhamn.

Japan känns som en dröm.

Uppe i det blå.

2009-04-10T11:56:00.000+02:00

Somnade alldeles försent och vaknade alldeles för tidigt.

Är uppe över Ryssland igen nu. Tror aldrig att vi flyger över Kina, men det lät ju bra...
Friendly Limousine Service var en stor buss som säkert och tryggt tog oss till Narita aiport. Vi vägde in vårt bagage på exakt 40 kg, vilket måste vara fantastiskt precist. Paketet vi skickade vägde 9 kg om jag inte minns fel. Vad vårt handbagage väger har ingen frågat efter och vi har inga problem med att undvika svaret :-)

Det blev lite panikshopping på flygplatsen, inte mycket då det verkligen inte fanns mycket affärer men vi fick tag i det nödvändigaste.
Vi fick båda fönsterplatser, med sju rader mellan oss, inte helt optimalt, särskilt inte på en sån här lång flygning. Jag sitter instängd av ett äldre japanskt par och Janne av ett yngre! Direkt
efter maten somnade jag och drömde att jag var i Japan för att se Sykes. Drömmen överträffar alltid verkligheten, varför?

Vaknade av att herren i sällskapet öppnade sin fjärde flaska rödvin. Han fick sin fru till att välja rödvin också, men hon verkar inte få dricka det. Ångorna väckte mig i vilket fall som helst. Såg The Wrestler som var fantastiskt autentisk och jag kan tänka mig att se den igen.
Mycket bra musik dessutom.

Fem timmar kvar. Överväger att sova men eftersom vi kommer fram så sent så är det ju ganska dumt att sova... Antagligen just därför jag för ovanlighetens skull KAN sova.

Sushi Summer

2009-04-09T18:03:00.001+02:00

Sommaren är här. 26 grader vid lunch enligt stadens termometrar, 12 timmar senare är det fortfarande 17 grader varmt. Vill inte åka hem.

Senaste dagarna med Naoko och Hiroko har gett mig den gamla gnistan tillbaka och att äntligen träffa Iwao efter alla år, det känns bra.
Och jag vill inte åka hem.

Sista måltiden blev sushi. Janne hade tänkt offra sig, att vi INTE skulle äta det (vis av erfarenhet från San Fransisco) men nu blev det jag som "offrade" mig, man måste äta sushi i Japan. Detta skapade huvudbry i mängder hos våra värdinnor.
Sushi och vegetarian går inte ihop och även om jag erbjöd mig att äta nån annanstans efteråt så vet jag att de var bekymrade.
Det var dock obefogat. Grönsaker och sushi fungerade visst och den med omelett hade jag kunnat äta massor av. Men helt ärligt, det var ofattbart att se den 'riktiga' sushin, fantastiska färger och kreationer. Tror att alla åt över sina begränsningar, förutom jag som blivit lovad (som ett barn) att vi skulle gå till Krispy Kreme efteråt. Tomma löften såklart men vad gör det, maten var ju god!!

Till detta drack vi vatten, grönt te och sourz som jag dristar mig att kalla denna nya favoritdrink. Vit sprit med citron. Typ. Har försökt förklara det tidigare. Grönt te-glass till efterrätt. Jag kommer att sakna grönt te och jag kommer att sakna röda söta bönor men mest av åkt kommer jag att sakna Hiroko och Naoko.

Klockan är nu tio över ett. Om fem timmar ringer väckarklockan.
Flygplatsen nästa.

Made in Japan

2009-04-08T20:40:00.000+02:00

Historiskt började dagen på besök på Buddokan. Tyvärr kunde vi inte se insidan men utsidan var väl så imponerande! Sedan tempel och fortunetelling innan vi mötte affärerna igen!!

Eftersom vi redan förstått att vi har för mycket bagage så blev det mer att titta än att shoppa. Dagens event var ändå Deep Purple och Yngwie. Den sistnämnde kommer jag fortsättningsvis inte att låtsas om att jag har sett. Uselt. Deep Purple däremot. Har jag sagt att jag älskar dem? Ja det har jag, men det var ett tag sedan, jag älskar dem.

Japansk publik var väldigt speciell. Själva lokalen var en stor konferens anläggning som påminde om enorm biograf med extremt sköna fåtöljer och heltäckningsmattor överallt. Naturligtvis rökförbud men även dryckförbud, annat än den obligatoriska vattenflaskan. Ingen kollade vilket jag tolkar som att det inte finns något problem med att folk skulle ta med sig alkohol in i en arena. Innan konserten börjar så sitter alla i sina stolar. Konserten börjar på exakt utsatt tid. Samtidigt som det börjar reser sig alla. Man står på sin kvadratmeter. Ganska så blickstilla. Några rör sig lätt till musiken, men det finns ingen form av headbanging eller ansatser till att dansa. Alla stannar på sina platser. Ingen rör sig framåt, ingen stöter vid någon annan. Sa jag att hela hallen är täckt i heltäckningsmatta???

Mellan låtarna applåderas det, någon ropar något men över lag är detta en tyst publik som sjunger unisont när de blir ombedda att göra så och som visar en enorm respekt mot sina artister och medmänniskor. Ingen pratar! Jag är förbluffande nöjd!! Och hade jag garanterats plats på första raden så hade jag älskat det, men nu sitter vi någonstans i mitten av lokalen och det finns ingen chans att kunna få ett plektrum eller trumpinne - än mindre än nickning av igenkännande. Jag hade aldrig klarat detta som yngre, det är svårt att klara det nu till och med... men det var verkligen skönt att slippa höra publiken prata.

Och sumimasen till japanerna som stod bakom mig, jag kan inte stå stilla när jag lyssnar på musik och jag vet att jag är jättemycket större än alla andra. Förlåt.

På t-banan till Roppongi så hände det som inte kan hända, en kanadensare (visade det sig) sitter i samma vagn och kommenterar min Pretty Maids-tröja. Jag börjar prata med honom (i Japan pratar man inte med andra på t-banan, att kommentera andras kläder händer inte, men nu var ingen av oss Japaner så då kunde vi lika väl prata med varandra, inte sant?). Killer kollar sedan på Janne och säger 'det är ju inte var dag man ser en Overdrive-tröja heller', jag ska precis säga att det råkar vara gitarristen i bandet som har tröjan på sig - då han säger att han har haft kontakt med gitarristen i bandet! Det visar sig att han köpt boken av Janne och Janne kommer självklart ihåg det och i och med detta har vi visat att världen är liten och att det är möjligt att träffa någon man känner men aldrig träffat i en tunnelbanevagn i Tokyo.

På Hard Rock Café i Roppongi möter vi upp Hiroko och Rie och Iwao. Iwao lärde jag känna när jag öppnat Destination - John Norum 1997. Han hade John Norum och John Sykes japanska hemsidor. Vi har hållt kontakten genom åren men aldrig träffats. Så, ni undrar vad vi pratade om? Mest John Sykes. Väldigt mycket John Sykes och det var så skönt. Hur länge sedan var det inte jag kunde prata med ett seriöst Sykes-fan?

Rie och Naoko bildade en japansk Joey Tempest-falang och pratade som om det inte fanns en morrondag. Det kändes faktiskt inte som att det gjorde det när vi somnade vid 04-tiden!

Arbete!

2009-04-07T18:25:00.000+02:00

Idag ska vi arbeta. Janne ska göra intervjuer med Burrn! och Captain Wada. Tanken är att göra reklam för Overdrive och även volym 3 av Svenska metallexikonet.

Intervjun med Burrn! gick bra, extremt påläst journalist som frågade ut Janne om den svenska hårdrocken. Läxförhör snarare än intervju, något som naturligtvis Janne såg som en utmaning!

Captain Wada var en helt annan historia. Märkligt är bara förnamnet. En studio som vi aldrig skulle kunna hitta tillbaka till och hur snabb som helst, tolken var helt fantastisk som hann med!

Jättesen lunch, Hello Kitty affär, skivaffärer och sedan drink med tilltugg (Janne fick något gott i Yokohama som vi inte vet vad det är förutom att det är 'vit sprit' som blandas med allt möjligt och 'sour', favoriten är lemon men vi har även druckit peach, oolong tea och Cherry. Te är inte att rekommendera, smakar som avslagen whisky, om det skulle gå att framställa. Grönt te-glass på macdonalds och sedan hem.

I morron ska vi träffa Hiroko och Naoko igen. Sightseeing och Budokhan och sedan DP och Yngwie på kvällen och HRC och träffa Iwao på natten!!
Lång dag.

Imagine...

2009-04-06T18:33:00.000+02:00

Det känns inte rätt att behöva åka till Japan för att besöka världens enda John Lennon museum. Men när resan bokades så var detta ändå nr två på min lista, direkt efter Sanrio Puroland.
Förutom att det är konstigt att åka till Japan för att besöka Liverpools, Englands, Europas och kanske även New Yorks främste man så är det märkligt att resa ut från Tokyo till ett konferens/mäss/ konsert-komplex i utkanten.
Jag kunde inte se något samband mellan platsen i Japan där famijen Ono-Lennon tillbringade tre somrar och Saitame, museumets plats. Dock, väl inne så känns det som att Lennons närvaro finns, men eftersom 75% är på oöversatt Japanska så infinner sig inte riktigt den totala närvaron.
Detta är lika mycket ett museum över Yoko och kanske ännu mer ett monument över deras partner- och äktenskap. För om tiden med Beatles och tiden i England är måttligt detaljerat så är tiden med Yoko minutiöst representerad.

Det är väldigt subjektivt och väldigt okritiskt.
Och det är på japanska, det störde mig oerhört mycket att jag inte fick möjlighet att läsa och förstå allt. Visst. Jag är påläst, intresserad och jag är kritisk men nu känns det som att jag blivit undanhållen något.
Detta museum borde, med all rätt, legat i Liverpool eller kanske i New York men här känns det fel.

Lunch på Hard Rock Cafe i Ueno. Skrikigast och gapigast så långt.
Inget vegetargskt och inget japansk efterrätt.

Vi gick en runda på Muji innan det var dags att träffa Hiroko, en vän från tidigt 90-tal och Köpenhamn. Skivaffärer och Hello Kitty!!

I morron är det Burrn och Captain Wada som gäller. Janne är förkyld.

Lazy Sunday...

2009-04-05T17:01:00.000+02:00

Välförtjänt sovmorron i vårt enorma hotellrum. Hur skönt som helst. Vi har kommit mer än halvvägs nu och kan se slutet. NU har jag börjat uppskatta landet! Har redan planer på att komma tillbaka, med mindre packning och siktet på landsbygden. Måste kanske lära mig mer
japanska alternativt börja äta fisk.
Det är helt klart det svåraste på resan. Maten.

Idag sov vi långt över lunch, tog långa bad och sedan tunnelbanan ut till Tokyo Bay. Femton grader i luften och barnen byggde sandslott vid vattenbrynet. Otroligt avkopplande.

Vi tittade på Frihetsgudinnan - Eiffeltornet såg vi igår - och lång promenad som avslutades i Venus Någonting, som egentligen kunde varit vadsomhelst men nu visade sig vara ett butikcenter med allt man kan tänka sig från Armani till Zara till Kiddieland via Cheese Cake
Factory, inget samröre med originalet, men dock cheesecake och te!
Härligt gott och jättedyrt!

Sen var det mörkt och vi hoch till tåget och tillbaka till rusningen.
Fast det var faktiskt ganska stilla. Måste bero på att det var söndag. Letade bland femtio restauranger för att hitta någonting vegetariskt. Det blev spagetti. Efterrätt köpte vi på MacDonalds, McFlurry green tea&cookies. Mums! Kommer att sakna grönt te. Och söta
röda bönor.

I morron blir det John Lennon museet.

Nervous breakdown in Nagoya

2009-04-04T11:36:00.000+02:00

Idag vaknade vi av väckarklockan kl sju, duschade och packade ner alla småprylar. När vi kommer till Tokyo ska jag räkna alla Hello Kitty-grejer jag har köpt. Eller inte. Om Janne räknar sina skivor ska jag räkna mina saker! Fast jag har köpt skivor också, mer om det sen.

Spårvagnen tog oss direkt till Stationen för ¥150 och sedan blev det min uppgift att hitta frukost. Det är svårt att hitta vegetariskt.
Det mesta innehållet skinka eller räkor för smaksättning. Men idag hade jag tur, hittade trekantsmackor som såg vegetariska ut och blåbärsyoghurt. Janne fick mackor med skinka och annat oidentifierbart. Värt att nämna är att man köper korvmedbrödochketchup färdigt här, in med det i micron bara. Eller ät kallt.

Så, shinkansen med bokad plats är ren lyx och sätter svenska tåg i skamvrån. Jag blir aksjuk på X2000 och Öresundstaget, men inte på Shinkansen, som går i 300km/tim.

Anlände i Nagoya vid lunch efter byte i Osaka. Hiromi och hennes dotter Emi mötte oss på perrongen. Efter att inte hittat nånstans att förvara väskorna satte vi dem i Hiromis bil. Vi åkte till en arkad där vi åt nudlar vid ett japanskt bord, dvs sittandes på knä. Inte helt lätt, efter en kvart sov båda fötterna, och det kändes som att känseln aldrig skulle komma tillbaka!

Skivaffär nr 1 var nyinflyttad och lådorna knappt uppackade. Trots det hittade jag både Pretty Maids och John Norum bootlegs. Även i affär nr 2 hittade jag roliga saker. Emi visade sig vara en tvååring som styrde sin mor med järnhand och mycket av den korta tid vi hade med Hiromi gick åt till att följa Emi, för vår del betydde det att stå still.

Nagoya är första platsen där jag inte köpt nån Kitty och inte heller vykort. Sorry. Med andan i halsen kom vi ombord på tåget och nästa hållplats är Tokyo.
Får se om det kan slå Osaka!

Hiroshima

2009-04-04T11:30:00.000+02:00

Mycket laddat. Det är något med uppväxten, det kalla kriget och atomvapen som gör Hiroshima till en ofantlig symbol. Något som inte får glömmas. Men idag har vi bara sett en modern stad med ett enormt red light district, eller vad det ska benämnas som. Blomsteraffarer på hörnorna, restauranger utan menyer och klubbar med namn som klingar amerikanskt med 'menyer' i form av bilder, och män överallt. Och taxibilar.

Vi gick ut för att hitta något att äta och hamlade här, förundrade av ljuset och de söta gatorna, de livfyllda sällskapen.

Svårt att förstå vad som pågår alltid.

I Osaka hittade vi Okonomiyaki som verkligen var supergott, som en pannkaka med ost, ingefära, ägg och en massa gott. Allt tillagas på en stekhäll framför en. Även för en vegetarian som jag var detta gott. Säkert kort alltså tänkte vi när vi tog mod till oss och gick in i en av restaurangerna... Men, hade vi läst guiden ordentligt innan så hade vi sett att det finns en lokal variant här som heter Hiroshima-yaki och baseras på nudlar, kokta i fiskbuljong (det sista gissar jag bara). Det var inte alls gott. Även om de gjorde den vegetarisk så missades hela poängen med allt det pannkaksliknande.
Besviken.

Återkommer med mer härifrån efter att vi sovit (i ännu ett pygmérum med pygmébadkar).

Dag två.

Peace for sale, who is buying.
Märkligt hur historien påverkar oss. Jag växte upp med Kalla Kriget, järnridån och den stora röda knappen. Atomvapen och kärnkraft var hot som jag lärde mig vara rädd för.

Hiroshima var beviset för hur hemskt det var. Och att det var på riktigt. Att det fanns en bomb
till, i Nagasaki visste jag inte, eller så hade jag förträngt det. A-Dome, byggnaden som bevarats som den var efter bomben foll är ett minne som väcker all denna ångest igen men värst, allra värst var att se statyn för flickan med tranorna och alla dessa tusentals tranor som barn fortfarande viker och lämnar. Jag minns när jag läste om Sadako och att hon dog innan hon var klar. Hennes berättelse gjorde inget för att bättra på min dödsångest.
Fredsmuseumet var fantastiskt på alla sätt. Alla borde komma hit. Men den andra halvan var förmycket, åtminstone för mig.

Så vad gör man när det blir jobbigt?
Äter och shoppar så klart!

Besökte Kiddie-land, typ leksaksaffär för tjejer med egen Hello Kitty avdelning.
Och vi gick till tre skivaffarer som vi sett från taxin när vi kom till Hiroshima. Tog en stund, men vårt letandet. Hittade en Bad English bootleg :-)

Kvällsmat på en sagolik indisk restaurang. Spicy bar Lal's.
Rekommenderas!

Sista dagen i Osaka

2009-04-02T10:46:00.000+02:00

Egentligen skulle vi åkt via Kyoto idag men eftersom vi tog det igår så blev idag en bonus. Vi åkte ut till Universal City Walks, där det enorma Universal Studios park ligger. Vi bestämde oss ganska unisont för att inte lägga 1200 kr på entré utan valde att besöka shoppen utanför och titta i butikerna och äta den godaste veg burgaren på Hard Rock Cafe. Och jag har ätit denna burgare så många gånger att jag är självutnämnd expert, denna ÄR godast! Fast absolut godast var efterrätten, en nachos på rostade riskakor (inte såna vi har hemma utan söta och goda) glass av grönt te, söta röda bönor och grädde.
Yummy.
Mätta och glada (mitt humör har forbättrats avsevärt genom att förkylningen gett med sig) tog vi oss tillbaka till hotellet och hämtade vara väskor och nu sitter vi på shinkansen på väg mot
Hiroshima.
För mig den mest känslosamma delen av resan.

Hoppas att hotellrummet är större än det vi bodde på i Osaka.
Hoppas också att vi kan tvätta där.
Och kolla mail.

Tisdag i Osaka

2009-03-31T10:35:00.000+02:00

Hello Kitty godisautomat, så klart att det finns!
Gene Simmons kostym, på Hard Rock Café i Osaka. magiskt!
Cookies i alla tänkbara färger och smaker. Provade ingen, nöjde oss med bilder!

Redan igår kväll kände jag att en förkylning var på gång, det var bara en tidsfråga och efter att ha ätit jattegott i tvärdrag så var det ett faktum. Okonymiaki - det godast 'comfort food' vi åt i Japan. Tillagades på en stekhäll framför oss, min innehöll japansk potatis, ost och ägg + annat som jag inte vet men det var himla gott. Ingen aning om man kan göra det själv, men jag ska googla det vid tillfälle.

Fick hoppa över Osaka Castle och stanna på rummet och sova istället, men nu är jag å andra sidan utvilad och mår riktigt bra!

Redo för Osakas nightlife!

Måndag och Shinkansen

2009-03-30T22:33:00.000+02:00

Vaknade av väckarklockan halv nio. Frukost på hotellet bestående av sött bröd och apelsinjuice. Mil från Naokos mammas fantastiska brunch i söndags.
Packade ihop våra grejer - massa Hello Kitty - och checkade ut.

Vårt tågkort fungerar smidigt och varje tåg har vagnar för obokade platser, man ställer sig bara vid markeringen för sin vagn och väntar på att tåget ska komma. Väljer du att sitta ner och vänta
så kommer du automatiskt sist.

Och nej, man trängs inte.

Mount Fuji tornar upp på vår högra sida. Janne har nog tagit 40 bilder redan!

Söndag

2009-03-30T20:09:00.002+02:00

Igår var det sen stora Hello Kitty dagen med besök på Sanrio Puroland. Det var Hello Kitty och hennes vänner från morron till kväll och jag fick till och träffa henne :-)

Naoko, som nyligen fyllt år fick ett födelsedagskort att ha på sig
och vart vi än gick så önskades hon en bra födelsedag och fick
klistermärken och stämplar.

Kitty's badkar...

Det var verkligen magiskt.

Natten spenderades hos Naoko och hennes föräldrar, Naokos mamma var
fantastisk och tog hand om oss trots att kom jättesent. Innan sovdags
var jag tvungen att prova det japanska badet.

Som en ångbastu med noggrann tvagning först och sedan ner i ett 42 gradigt vatten. Helt
otroligt avkopplande och mer givande än spa. Jag brukar läsa när jag badar och det hade inte fungerat här, saknade det dock inte alls.

Sov som en stock på tatamimatta och futonmadrass. Det här känns som livskvalité på riktigt.

Vi fick en helt fantastisk frukost med massor av olika grönsaker i otroliga kombinationer. Den ena smaksensationen efter den andra. Efter frukost gick vi till en lokal festival och ett litet tempel, fick slå i klockan för att skrämma bort onda andar och gnugga på Buddah för
hälsa.

Japan ÄR annorlunda, här märks det och jag tycker om det.
Priceless.

Naoko och hennes mamma frågade om vi ville ha lunch och vi var inte nödbedda. Vi fick prova edame - färska sojabönor - påminner om bondbönor och den raka motsatsen (som jag inte hade ätit någon annanstans någonsin) fermenterade sojabönor. Janne började prata om
surströmming och det ena ledde till det andra. Saken är dock den att bönorna var helt ok medan surströmming aldrig kommer att vara det!

Efter det en tur till Kamakura, och ett besök i grottor som grävts ut av munkar och enorma bilder som hackats ut. Enormt imponerande. Sedan den stora Buddhan i Hase och en promenad på stranden. Kvällen avslutades i Yokohama, högst upp med utsikt över hela staden och mer
därtill. Fantastiskt.

Somnade på hotellet efter en lång och givande dag.

Mental anteckning; laga mat utan kryddor, ät maten för sig så att du verkligen känner smaken och för allt i världen, odla och ät pumpa!

Nu ska vi klara oss utan Naoko i en vecka. Vet inte alls hur det ska gå. Vi har skämtat om att vi bara kommer att äta på McDonalds men med Naokos anvisningar så ska jag nog kunna beställa vegetariskt, hoppas jag.

Första dagen får ett tidigt slut.

2009-03-27T20:09:00.000+01:00

Första dagen får ett tidigt slut.
Är så trött att 21.20 känns som 02.20. Har varit och ätit japanskt
och gått omkring i Yokohama. En vacker, stor hamnstad som i år firar
150 år som öppen för övriga världen.

I morron är det Sanrio Puroland.

Någonstans över Kina

2009-03-26T21:09:00.000+01:00

Någonstans över Kina
Har verkligen försökt sova men det går inte. Klockan är nu nio på
kvällen hemma och fem på morronen i Japan (jag har ställt om
klockan). Vi har flugit 3778 miles hittills.
Har verkligen skräckblandad förtjusning inför Japan. Låt mig inte
förödmjuka någon första dagen!

Inte andra eller tredje heller.

Någonstans över Ryssland

2009-03-26T18:28:00.000+01:00

Någonstans över Ryssland
Klockan är nu tjugo över sex på kvällen hemma och tjugo över två
på på natten i Japan.

Det var en lugn morron i Malmö och lika lugnt på Kastrup, detta
ändrades drastiskt när vi kom till Paris. Vi blev slussade med buss
från planet till terminalen, denna busstur tog nästan 20 minuter, och
vi hade bara 1,15 på oss så nog började vi bli lite stressade. Vi
visste redan innan att vi skulla ankomma på 2D och skulle åka från
2F och vi antog även att det skulle vara en ny säkerhetskontroll
mellan dessa...

Det var en ny säkerhetskontroll, men värre nog - det
var 2-3 km för att komma till den! Och på tavlan stod det att planer
redan bordades... Maximal stressfaktor! När vi kom fram till
säkerhetskontrollen var det 25 min tills flyget skulle avgå och vi
fick gå före 15 pers bara för att inse att effektivitet inte var
ledordet... Ny språngmarch och vi hörde hur de uppmanade folk att gå
till gaten omedelbart. Som tur var tog det bara fyra-fem min för att
komma rätt. Till saken hör att vi inte hade fått sittplatser ännu
så då kom ju den stressen också, skulle vi ens få sitta i samma del
av planet?
Inget att oroa sig för, våra biljetter fanns utskrivna och klara med
platser bredvid varandra. Vi slussades vidare till planer, svettiga
och andfådda - för att befinna oss ute på barmark, vid en buss.
Självklart skulle vi åka buss även till detta plan!!

Mycket senare kom vi ombord på vårt plan, och satt på våra platser
- enbart för att första att vi inte på långa vågar var sist, och
när väl de sista var ombord ja då fick vi beskedet att "pushern"
som ser till att planet kommer iväg gått sönder. 1 timma och en
kvart sena kom vi iväg. Fullt plan med god service. Vi åkte upp över
Sverige och Finland och är nu över Ryssland.

Vi ska vara framme om 7 timmar så jag tänker försöka sova lite
till. Jag har sett Slumdog Millionaire och rekommenderar det skarpt.
Ska se den en gång till, textat på engelska och inte franska....

I (heart) Yoga!

2009-02-27T14:05:00.003+01:00

Yesterday I had my 5th yoga lesson and the first with a new teacher.

I have understood as much as that the yoga I do on Tuesday mornings are something called Hatha yoga. It's slow paced and focused on the breathing. Perfect way to start the morning. Last Thursday I went to an evening class. Same teacher and all though it wasn't as slow (and not as relaxed, mainly becuase of a couple of teenages and a parent talking their way thru the class) it was nothing compared to the class I accidentally took last night.
The teacher had other engagements so another teacher stepped in, she was young and slim and looked like something off a fashion magazine. It was something else completly.
Power yoga, I quickly learned, is something very different from Hatha yoga. I was sure I'd die halfway thru it, sweating floods. But still, it was fantastic.
I am hooked.
Reading about yoga I can see it's really something for me.

I used to wake up every morning at 4 am, not being able to sleep again. Now I even sleep thru the alarm! I feel happy. Yesterday there was some shit at work and I got really upset but at lunch I took a very quick 10 mins power walk concentrating on my breathing and came back to the meeting calm. Very good.

I am taking another Power Yoga class this afternoon!

It's true!

2009-02-24T15:32:00.001+01:00

The royal engagement was a fact at 14.00.
They will meet the press at 16.00, live on tv.
I can't help but being excited :-)

Royal engagement??

2009-02-24T13:34:00.003+01:00

Hands down, I am a great fan of the royalties.
Today the rumour is that our very own crown princess Victoria will announce her engagement to Daniel (the man of the people, all though not a very sympathic guy). I am SURPRISED to see all the headlines on all the newspapers sites. This is BIG NEWS. Not only in my world but obviously in the rest of Sweden too.

We'll know in half an hour if it's true or not. But as much as the newspapers are writing about it it can't just be an hunch. This has to be for real.
So, 14.00 announcement and 16.00 showing of the rings from the royal castle...

Yoga!

2009-02-11T15:09:00.003+01:00

Yesterday I had my first ever yoga lesson.
It was amazing. I felt good for the entire day.
Relaxed and happy.
I will do this again. And again. And again.
(at least every Tuesday morning)

I can't believe breathing can do this to you.
Afterwards I sat in the sauna for 15 minutes. Totally relaxed. What a fantastic way to start the morning. I totally recommend it.

John Sykes - on the cover

2009-02-02T11:28:00.003+01:00

No, no, no, no way. I was just given the Rock it! issue 48 (last issue of 2008). 'You're a Lizzy-fan, you can have it'! Loving magazines, even if they're in German I had a look at the cover, and then another look.

I slowly took my eyes off the magazine.

The day I dreaded had come. This was obviously a magazine everyone has been trying to hide from me and I know why. Sykes looks awful. On the cover. The photos inside the mag are ok, but on the freaking cover he looks like Robert Plant in a wig. Robert Plant as he looks now that is.
Awful.
Old.

Don't tell me it's happening, Sykes is losing it.
Is he losing his good looks??

I may be shallow for saying it, but I already went thru this once with Ian Gillan. I don't like time doing that to beautiful people. No, no, no.

Gun

2009-01-30T14:04:00.003+01:00

I totally forgot how great Gun were. The songs are awesome. This singer, Mark Rankin, is amazing. I just love them. Can't stop listening to 'Swagger' at home and 'Takin On The World' in the car.

Oh yeah, all 4-days tickets are sold out for SRF 2009. Great news for us, sad news for those who haven't bought their tickets yet...

Japan

2009-01-27T15:37:00.005+01:00

Japan.
Taste the sound of it, J A P A N.
We're going there, in less than 2 months we will actually be there. Standing on historic grounds. I'll be posting here as usual. Either in English or Swedish. Don't know. I am quite sure it won't be in Japanese, but I am trying to learn enough to get by. I am learning a few sentences that will make sure I don't get any kind of meat, fish, bird or seafood. Guess I am quite nervous about the food.
AND the politeness. I really don't want to offend anyone.

Can I say that right now, please forgive me, I am just a tourist who haven't ever been i Asia before and I really don't MEANT to offend anyone...

Anyway, I'll be the most grown-up - without kids - at the Sanrio Puroland (aka Hello Kitty land), hahaha!! The boyfriend's not coming with me, it's enough that the cute pink miss kitty is everywhere in our house :-) He'll be the one hitting the record stores (imagine, a country that still have record stores!).

Snakebite no more??

2009-01-07T18:13:00.003+01:00

So, Snakebites are history. This wonderful mixture of lager and english cider with a dash of black currant. Apparantly it drives you crazy and it’s bad for you. I guess that’s why I refrained from drinking it when I first came to UK in April 1992, not only did it look awful, it sounded gross. And people told me the sugar in the black currant made the alcohol go straight to your brain and give you a quick effect of the alcohol. (UK lager wasn't as high in alcohol as the Danish my friends drank at home, so I didn't really believe it). But I stuck with Jack Daniel´s and (Pepsi) Coke with a few slices of lemon. Yummy. Still my first choice of alcoholic drink.

When I came back to Brighton in the summer of ´92 I had my first Snakebite, and the 2^nd and 3^rd… I haven’t gone mad yet, probably cause I never drink to get drunk rather drinking cause I like the taste and the warmth of it.

At Teesside Uni we used Fosters Ice with Strongbow Ice (both about 7%) with Robson Black Currant for our own (budget) Snakebites before hitting the town. And I remember my cousin M and I making our own Snakebites when going out in Stockholm, bringing a small bottle of black currant juice with us, ordering 1 lager and 1 cider and then mixing it by the table. Those were the good old days before all cider turned sweet alcho pop. I don't think you can get English cider in bars here in Sweden anymore. Only specialised English pubs. Anyway, that was the background history.

At Firefest in Nottingham last October I noticed that it wasn’t that simple anymore. I was told it was ‘illegal’ and they weren’t ‘allowed’ mixing this maddening brew anymore. But usually, after begging and adding plenty of please they’d do it anyway. In London – at Dirty Dicks near Liverpool Street Station – it was a no with without explanation. Just no, we don’t do that. As if I’d asked for something that get me high or something illegal. I felt like an addict. Everywhere I went they said ‘no’ but then told me it’s a stupid thing and they’ve served it for 2 decades without no-one going mad (at least because of it) so what-the-hell and they’ve made me one.

Need I say Red Bull & Vodka (served basically everywhere) actually killed people?

I am on the flight now...

2009-01-03T18:43:00.000+01:00

I am on the flight now, not far away now. Been listening to two tracks
over and over, Life with Brides of Destruction and Dont Say Its Over
with Gun.
My eyes hurts, new lenses sucks.

London!!

2009-01-03T07:00:00.002+01:00

Finally, on my way back to London. If only for a few days. No concert
this time so it'd be the same, but different :-)

Happy New Year

2009-01-01T00:12:00.002+01:00

Seriously, I hate ABBAs Happy New Year and I don't think it's a good
start at all.

Fuck.

Yearbook of 2008

2008-12-31T12:42:00.003+01:00

Best Book: The three books by Stieg Larsson. Highly recommended. After finishing the first book at 5 in the morning I couldn't sleep. Had to know what would happend next, so I was at the bookstore knocking at the door when they opened. Highly addictive. Should have been 10 books but Stieg Larsson sadly passed away before he had to to write more.

Best CD: Easy. 'Venus In Overdrive' by Rick Springfield. It's a complete album, it has everything and you want to cry, you want to dance - it's so perfect you wonder if he'll ever be able to make another album again.

On The TV: Grey's Anatomy.

Discovered the show last spring and catched up during the summer. McDreamy and McSteamy rules. However, new season is a disapointment. Don't think it'll survive much longer. And on that note, ER is doing their last season. I miss it already. I have followed every episode - the

first aired in Sweden when I lived in a dorm at Stockholm University, 1994. It's a long time ago, much has changed.

Best Concert: 3 Doors Down at KB-halle. Magic. It was one of those life altering moments, when you know you won't be the same afterwards. Life is short, the world is enormous. A piece of the tasty Humble Pie is actually a good idea, from time to time.

Best Song: As I put Rick Springfield up as the best album I will but 3 Doors Down here for "It's Not My Home". Means a lot.

The Sexiest Man: I haven't seen John Sykes this year!! But I saw Bret Michaels, so he'll be the one. Only in the absence of Sykes, of course. But Jeff Scott Soto should have all the credit, thinking about it. He OWNED Firefest. My god, he was HOT. I confess to taking him for granted these days, such a down to earth guy - but seeing him at Firefest made me remember what an artist he really is. He's the one. Sorry Bret.

Neal Schon (above) and Paul Stanley (below) at Arrow Classic Rock in Nijmegen

Best Moment: There has been some good days. It's not all tears and sorrow. Seeing Kiss again, at Arrow Rock was cool. Journey with

'the new singer', when I closed my eyes it was Steve Perry for sure. Dare at Sweden Rock of course. Boyfriend and I have really been to a lot of concerts this year. Not as much as I used to, in the old days, but a lot for being 2008 and me living where I live. We didn't see Van Halen at Madison Square Garden, but apart from that we've seen what we wanted. More or less. Kansas doing a club gig in Malmö. Down of course and 3 Doors Down. But also Ted Nugent and Pretty Maids - twice.

Getting my precious iPhone was a great moment too, actually it's a great moment everytime I use it :-)

But I think, maybe, time spending with my friends has meant the most to me. My friends at the festival and outside. I am not a big talker and and I guess it all got too much, even for me. So, thank you for your patience.

Worst Moment: When I realised it was J they wrote about in the newspaper. That he was gone. Losing Michelle of course. And my sisters best friend A. It all happen in 12 days. Nothing will be the same. And yet, everything is the same. There's not a day without me thinking about them. Losing Uncle C wasn't expected either. I am still processing. Finding clues, talking slowly about them. But since I don't talk about my friends and family that much I know I am not an easy person to help.

Awesome Internet Experience: HardRockRadioLive.com - MadIan's show on Fridays!

Best Gig: Down at KB in Malmö. I dreaded th

e moment seeing any of the Pantera guys again. But seeing Rex and Phil it gave me closure. The music was filled with the energy I have missed so much from Pantera. Thank you for welcoming a Pantera follower and making her feel like home.

Drink of the Year: Margaritas (the Amy way, thank you) and planty of water!!!

Best Movie: 'Juno' is one of the most refreshing movies I have seen. Loved the dialogue and actors. I will see it many more times.

Eyes of The Year: J, let me never forget your beautiful, loving eyes behind the Harry Potter-specs.

Best Ian Gillan Tune of The Year: I still listen to 'Haunted' and 'Clouds & Rain' when I want to remember the past.

The Place of The Year: Manhattan, New York City

Best Metal Club: Nottingham Rock City, UK

Nicest Person: Mattias - BFF as the kids wo

uld say, uh? ;-)

Asshole of 2008: I still can't put it in printing. But anyone who knows me knows who he is. One day I'll write a book about him... or not about him as much as the ways he uses.

To summarize: I don't remember anything about Sweden Rock Festival 2008, I don't know how I got thru it. I am truly greatful for everyone helping out, covering for me during the festival week. Not asking questions, not mentioning my bloated face. Everyone keeping a happy smile and a joke ready.

I didn't know what it'd feel like losing someone close. I don't think I know now either. My life is great, I am happy. Most of the days I am happy. Still I go around like my head is stuck in a black cloud and I don't know how to get out of it. That's when John Waite comes around, his music takes me out of the cloud or at least mark it with a silver lining. Same with 3 Doors Down. Their title track 'Away From The Sun' nailed me on the spot.

It's down to this

I've got to make this life make sense

Can anyone do what I've done

I missed life

I missed the colours of the world

Can anyone go where I am

'Cause now again I've found myself

So far down, away from the sun

That shines into the darkest place

I'm so far down, away from the sun again

Away from the sun again

I'm over this

I'm tired of living in the dark

Can anyone see me down here

The feeling's gone

There's nothing left to lift me up

Back into the world I've known

'Cause now again I've found myself

So far down, away from the sun

That shines into the darkest place

I'm so far down, away from the sun

That shines the life away from me

To find my way back into the arms

That care about the ones like me

I'm so far down, away from the sun again

Final words: I think I should be more aware of life. How precious it is. Live life to the fullest and all that. Michelle is a rolemodel, she did the unexpected. She found love and she moved to Sweden and she got her own band here and she did good. She learned the language and she worked hard. She didn't give up her marrige easily, but she did what she had to do.

I don't do enough. I should work harder to get what I want. I just talk about the things I want to do, I don't actually do them. I used to, but it's as if I am to comfortable now. I don't like myself this way. Blame everyone else, but your self. I read an article about a Swedish woman my age who lived in New York City during the 9/11 and she worked with the Red Cross and did really good. She came back home after that and started working with the same I did before, in the Swedish Prison & probation service. (She probably got the job I applied for when I was going to move here.)

She didn't stay around for long at the job, she got new tasks and wrote papers and had ideas and the highest people in the system listened to her. Now she's moving back to NYC, working for the UN, representing the Swedish Prison & Probation service... I could have done that job. Or rather, I would love to have that job. It'd suite me perfectly. But it's not me. I don't struggle. I give up - or rather find new ways. I never know what it is I want. I get bored. When I get bored I want to do something else. And I change track, instead of evolving.

My fault.

My personality.

I have no idea how to find happiness. I am not even sure happiness exist in the shape I want it to be. But then again, it might. I do feel happy, not every day, but it's there. Not 'Charlotte in SATC'-happy, but it's there.

J always told me I could do anything I want to so that's what I'll try to tell me. How will I be able to remember it? Who shall tell me now, without sounding forged or fake?

Why?

I miss him so much.

If I Had My Life To Live Over

2008-12-31T00:05:00.005+01:00

Looking for an photograph in my very old mailbox, from when I got my first iBook in 1999, I found this very beautiful poem sent to me from Michelle in 2000.

IF I HAD MY LIFE TO LIVE OVER

by Erma Bombeck

(Written after she found out she was dying from cancer.)

I would have gone to bed when I was sick instead of pretending the earth would go into a holding pattern if I weren't there for the day.

I would have burned the pink candle sculpted like a rose before it melted in storage.

I would have talked less and listened more.

I would have invited friends over to dinner even if the carpet was stained, or the sofa faded.

I would have eaten the popcorn in the 'good' living room and worried much less about the dirt when someone wanted to light a fire in the fireplace.

I would have taken the time to listen to my grandfather ramble about his youth.

I would never have insisted the car windows be rolled up on a summer day because my hair had just been teased and sprayed.

I would have sat on the lawn with my children and not worried about grass stains.

I would have cried and laughed less while watching television - and more while watching life.

I would never have bought anything just because it was practical, wouldn't show soil, or was

guaranteed to last a lifetime.

Instead of wishing away nine months of pregnancy,I'd have cherished every moment and realized that the wonderment growing inside me was the only chance in life to assist God in a miracle.

When my kids kissed me impetuously, I would never have said, "Later. Now go get washed up for dinner."

There would have been more "I love you"s. More "I'm sorrys."

But mostly, given another shot at life, I would seize every minute...look at it and really see it...live it...and never give it back.

Stop sweating the small stuff. Don't worry about who doesn't like you, who has more, or who's doing what.

Instead, let's cherish the relationships we have with those who DO love us.

Let's think about what God HAS blessed us with.

And what we are doing each day to promote yourselves mentally, physically, emotionally, as well as spiritually.

Life is too short to let it pass you by.

We only have one shot at this and then it's gone.

I hope you all have a blessed day.

------

I think this actually is how Michelle lived life, with no regrets. To stay positive. To use the time we have.

...at least I hope so.

Holiday!

2008-12-22T18:48:00.002+01:00

I am leaving the office for the holidays now...

Hate this season but I love the time off work!!

Earth shaking morning

2008-12-16T11:54:00.003+01:00

At 6.20 this morning I couldn't decide weather the dryer had gone mental or if the timber trailers finally made it thru the walls.
Switching off the dryer I realised the noise came from the outside or from the house, from the basement. I have no idea where the cats were. I heard the boyfriend getting up (more like storming up) and coming (rushing) down saying it's an earthquake. No idea how he'd knew that. But of course I knew he was right. I stood there, in the kitchen, one hand on the glas cabinette and the other in the air, like trying to stop whatever was coming. It was over as soon as it started, but it felt like several minutes.

So, this is what it would be like to live in California?
I don't think I could ever get used to that.

Nickelback vs Hinder

2008-12-12T12:16:00.007+01:00

As long as the Boyfriend and I have been together he has been a fan of Nickelback. I never been. He's tried to make me listen to them but I have refused. Apart from in his car, where he decides the music. I never really liked them, it's as easy as that.
However, recently they're playing the 2nd last album at the gym, so every morning I hear 3-4 songs by them and that's a good way to make me like something. Or at least, to open my mind.

When boyfriend recieved the latest Nickelback album "Dark Horse" to review he asked if I wanted to hear it and I said yes (sometimes I surprise my self). And you know, it's not that bad. It is actually really good. Sound like the album Hinder should have made... Fuck me for saying it out loud (or writing it). But it's true. 'Take It To The Limit' isn't as good as 'Extreme Behaviour'. But then again, '"Extreme" was amazing and I still listen to it every week. I am not sure it'll be another "Temple Bar" (John Waite) or "Away From The Sun" (3 Doors Down) but it's definitly not an album that will be forgotten.

2008-12-08T16:07:00.004+01:00

All of a sudden we entered the world of winter. It still feels very surreal. You may think there are polar bears walking the streets of Sweden, but it's more like something out of the sea. It's raining all the time. So, when we drove into this wonderful winter scenary it was difficult not getting carried away. If it hadn't been for the very sad reasons being there in the first place I would have thrown myself in the snow, making angels and snow men and end up with a terrible cold - but being very happy.

Rest in peace my dear uncle C.

Photos

2008-12-07T23:18:00.003+01:00

We've decided to sell our house. It's not like we have to, but we want to. My darling boyfriend had filled the top floor with everything that's been hidden in our attic. When I say everything I mean everything and when I say filled I mean filled. 'Most of the stuff is yours' he said. I looked at all the boxes and recognised some of them. Haven't seen them since I moved away from Stockholm. For example I found a paper bad filled with Ikea catalouges and magazines. All from 2001 - 2003. History. Dreaming of the perfect apartment. Then the perfect house. Still thinking it'd bring me the ultimate happiness. Maybe my apartment gave me that, the happiness. But I don't think the house has contributed that much.

Anyway, glancing at the boxes I could easily see that the majority of them wasn't mine. A box with maybe one of mine items was stuffed with the boyfriend's things. I did however find my huge John Lennon book that I thought had been stolen, it was buried underneath Boyfriend's Garfield collection. I don't mind. Seeing it again was wonderful, like a long lost friend. I've been looking for it. Every time we've prepared for New York. But I had filed it as 'stolen'. I even went thru a list of 'friends' that could have taken it it. Like the guy I refused to kiss/date who stole my Mick Jagger biography I'd gotten for Xmas. I never even read it. My John Lennon book is big however, it's not just something you put in your pocket. But you could put it in a briefcase. Or plastic bag. But it's not stolen. I still have it. What a relief. Speaking of finding lost things; Boyfriend asked me about the Greedie's version of 'Merry Jingle' and I went upstairs to get it. Took me forever to find it, allthough it was filed under Thin Lizzy / Compliations. What more I found was the 'Lizzy Songs' CD that I have been looking for. I knew I had it, John Norum is playing 'Massacre' on it. But I couldn't find it. It went so far that I had to get a 2nd copy. Today I found it. Filed under Thin Lizzy / Compliations. With only 3 cds between my original copy and the new copy. How do you explain that?

But still, this wasn't what I was going to write about.
Of all the boxes in the attic there was one I knew I would have to face sooner or - rather - later. The box with the photos from 1995 - 2003. I opened one of the envelopes and there she was. Michelle. Visting me when I lived in Gotland. Every other photo was of her, of us. Next envelope was a John Norum Group-gig. There she was again. Hugging John, hugging friends, playing the guitar, being caught up in the music. I miss her. It doesn't feel real. She was here and now she isn't. But she is. I haven't been able to let her go. I will, I guess, do it. But not yet. I looked at some more photos. Finding both Deep Purple and Pretty Maids, but still, too much pain knowing I won't be taking any more photos of Michelle. No more laughing. No more 'nudge, nudge, wink, wink' at John Sykes. Giggling.

No more. Ever.

Goodbye

2008-12-05T22:58:00.003+01:00

Today we said goodbye to uncle C. It was hard, much harder than I
imagined, and I thought it'd be difficult to start with.
I have no words but tears are rolling down as I write this, sitting in
an empty train, going home.

I am saying farewell to J a little by little, I am not ready to let go
just yet. Yesterday I lost a big piece at the Pretty Maids xmas gig
but today was even worse. Hearing Uncle Cs friends talking about him
it all fitted J too. I love you so much.

I don't see the point. I want to Believe in somthing bigger but the
only thing I trust is destiny. But I don't understand it.

After the fire's gone, when every flame has died, whenever we lose
someone, whenever we say goodbye, there will be a savage heart.
(pretty maids)

Friend from the past

2008-11-20T23:45:00.000+01:00

Today I went to see a friend from the past, I haven't seen her for 4,5 years, when I moved away from Stockholm. She had changed a lot. I am not sure it's for the good. Actually I am really upset about it and will need to talk seriously about it with someone.

Razmoni

2008-11-20T13:12:00.003+01:00

Razmoni Indian Restaurant (Flemminggatan 71) could actually be the best Indian Restaurant in Stockholm. The food is amazingly good and the vegetarian mixed dishes almost made me lick the plate afterward...
Highly recommended!!

House, part 352

2008-11-19T10:29:00.004+01:00

I have seen the house I want to live in, again. I have seen a lot of houses. The first one I really fell in love with was by the sea, with seaview from 3 of the directions. Stepping out on the porch I could see horses running in the sunset, the sun going down in the sea I might add. But that was then. We couldn't afford that house. It wasn't in a good shape.

Now I have seen another house. It has seaview from the 2nd floor. Only 250 meters from the beach. Not a beach like the ones you see on vacations but still, a beach where you can swim and have a nice little boat (and then sunbath in your own garden), if that's what please you. We've seen the house twice now. I don't think we'll afford it in the end, but the dream I am living right now is fantastic...

3 Doors Down Copenhagen

2008-11-05T00:03:00.002+01:00

Every beat of the show reminded me of J. I don't think he ever even
heard the band. Still Away From The Sun is all about losing it all and
not having a clue about moving on Without You.

John Waite

2008-10-15T10:15:00.002+02:00

It’s been confirmed that John Waite will headline the Z Rock Festival in UK on May 30, 2009

Needless to say I won’t be able to make it.

Sweden Rock Festival is on June 3-4-5-6, 2009 and usually I don’t even have the time to pop in to a friend for a cup of tea during May.

FUCK FUCK FUCK.

Missing You

2008-09-22T22:52:00.002+02:00

Today has been really tough. Got a mail this morning reminding me of
Michelle. I don't think I really have understood that she's gone.

Today I came a little bit closer to knowing.

It hurts so much.

How can we all go on, when you're gone, my wild one...

Album of the year?

2008-09-17T14:24:00.004+02:00

Has to be ’Venus in Overdrive’ by Rick Springfield. It’s perfectly delivered pop/rock with smart lyrics.

I'd love to see him perform these tracks live.

Love it!!

Sweet sixteen

2008-09-13T11:57:00.003+02:00

This is Wayne, he'll be 16 on September 23 :-)

All Her Own Way

2008-09-12T15:41:00.003+02:00

Heartland’s ’All Her Own Way’ is the soundtrack of today. The album ‘Communication Down’ is way much better than I remembered.

She's My Girl

2008-09-11T07:30:00.004+02:00

Woke up in the very early morning hearing John Waite singing 'She's My Girl' in my head. Crazy. I love the song though.
Has to be the track of the day :-)

90210

2008-09-06T21:11:00.003+02:00

Finally seen the 2 new episodes and I am stunned over my reaction
seeing Kelly and Brenda together after all these years. I was 15 when
Beverly Hills 90210 started airing in Sweden. I am 35 now, clearly not
the target for the show, but it was actually fun seeing Andreas
daughter and Kelly and Davids sister. I will probably see the rest of
the season, if not cause it's good but cause I hope to hear more
gossip about what happend to the others :-)

BH 90210 is back...

2008-09-01T12:17:00.002+02:00

Just read this article http://edition.cnn.com/2008/SHOWBIZ/TV/08/29/comment.90210/index.html?eref=edition_entertainment and I can’t say I’m not entirely not interested in this. I will watch the new show, I have to. If not only to see what Brenda and Kelly are up to.

Read this weekend that Luke Perry will be filming in Sweden, that is of course extremely interesting. Still. I know, I am too old to bother…

Can’t help it.

I’ll get back with a review when the first episode has aired.

September

2008-09-01T10:57:00.005+02:00

Back in the office again, it doesn't feel like I left it at all.
It's been too much this summer.
Too many emotions, too many lost hours thinking, analyzing.

I haven't done much of the things I was supposed to do during the summer. Not evening painting the front doors that I have said I would paint 2 years ago. Dark blue. Or blue at least. Sort of like the blue door in 'Notting Hill' but as our house is pinkish purple the blue door would be the only normal about it :-) We have however decided to paint the house in it's original yellow colour now so it was a good thing I didn't paint the doors blue.
Not that we will paint the house this year.
Next year is more likely.
Or never, knowing myself.

What I am trying to say here is that I had this sudden urge to to it, yesterday, to actually wash & paint the doors. Of course, it happened on a Sunday when I couldn't buy the stuff I needed but as the feeling still is present I will buy the stuff today and start working on it!

Ghandi Café, New York City

2008-07-01T11:57:00.001+02:00

It doesn't get better than this. We went here the first time in March 2007 and knew we'd come back here the next time we came back to NYC.
And we did, the food is still the best imaginable. If I lived in this city I would eat here at least once a week :-)
The address is 283 Bleecker Street.
Fab veg food. Nicest people working.

Elefante, Tallin

2008-06-29T11:48:00.001+02:00

Must recommend the best Indian Restaurant I ever been to. It doesn't look anything special from the outside, in fact we would have missed it if we hadn't known about it.
Entering thru the front door all you see is a big black iron spiral staircase. But don't let it scare you off, once you've entered the restaurant on the 2nd floor it's magnificent. You feel like royalty in the enourmous chairs and the staff is taking care of you to the fullest.
Being a vegetarian, I can't judge on the meat.
I ordered my favorite indian dish, a chana masala, and wasn't disapointed. In fact, they probably spoiled it for me now, not being able to have it as good anywhere else.

I would come back to Tallin only to eat here again!!

India gate, Nijmegen

2008-06-16T11:40:00.001+02:00

I can definitly recommend the 'India Gate' restaurant on Molenstraat 136 in Nijmegen. It doesn't look much but the food is delicious.

31 maj 2008

2008-06-11T16:20:00.058+02:00

När jag läste i tidningen på måndagsmorron att en dykare omkommit och att han var 34 och från Hägersten så sa jag 'det kan vara J', sedan läste jag resten av tidningen för även om det kunde vara så visste jag att det inte var så. Dels var du alltid försiktig och tog inga risker (sa du) och dels så är det rent personligt, vi skulle ju träffas i sommar och ha roligt igen (sa jag).
När jag läst klart tidningen skickade jag ett sms till J för att påpeka likheten mellan dem. Sedan skickade jag ett sms till M för att fråga om han pratat med J. Jag fick inget svar på hela dan och när jag väl fick svaret, från M, så var det inte det jag ville höra.

I walk the lonely plains
Drift into the distance
Out on a rainy shore
Somewhere in time
Recall a thousand names
All of those we're missing
Out there I'm searching for
A little peace of mind

Vi har haft så himla mycket roligt, vi har gjort så mycket, DU har lärt mig så mycket. Jag kan spackla, ta sönder murade väggar, måla, tapetsera, kakla... Du hjälpte mig att göra ett hem åt mig. Du såg det bästa i mig, du såg aldrig några gränser, det fanns inga hinder och jag älskar dig för det. Varför kunde jag inte säga det till dig när vi pratade? Varför kunde jag inte svälja min stolthet och förklara? Varför blev jag så arg och varför tillät jag att du försvann ut ur mitt liv. Jag vet ju att du bara ville 'fixa mig', laga mig som dina vrak och se mig segla upp igen. Jag vet att du led när jag mådde dåligt och inte visste vad du skulle göra för att jag skulle må bra igen... och jag bara blev arg, alltid arg. Du försökte bara vara där. Istället knuffade jag undan dig, stängde ute dig.

Who am I to rely on a broken dream
Just a loner in the night

Jag är inte arg nu, bara väldigt, väldigt lessen. Det var inte så här det skulle vara. Det var inte så här det skulle bli. I min värld hade vi bara börjat. Det är ju nu när jag mår bra igen, och du har haft dina flickvänner, som vi skulle kunna fungera på riktigt. Gå på bio, laga mat, dricka kaffe med godissmak (du) och Pepsi max (jag) och - gissar jag - titta på svartvita bilder av skepp. Åka på konserter och prata. Hitta meningen med livet igen.
Som vi ju gjorde en gång.

Whenever we loose someone
Whenever we say goodbye
And after the fire's gone
When every flame has died
There will beat a savage heart

Jag är så GLAD att vi träffades på Pretty Maids, jag kommer aldrig aldrig att glömma den värme som jag jag kände när du kom från ingenstans och kramade mig och hur ingen av oss hade några ord att säga utan bara tittade på varandra. Värme och glädje, vänskap, samhörighet. Jag önskar att den natten hade kunna vara för evigt. Just då, just precis då, var vi båda lyckliga.

Another soldier falls
Dies for God and country
When there's no time for talking
Its time for the guns
Out where the wild wind blows
I'm free as a bird
If I could only transfer
Dreams into words

Jag vet att jag alltid säger att det enda jag ångrar var att jag krossade Ss hjärta (och tog hans oskuld innan dess) men det finns något som jag ångrar nu, som jag inte visste att jag ångrade förrän nu och det är att vi inte fick en chans. Men jag vågade inte, vi var vänner och gudarna ska veta att en bra vän är bättre än något annat, de är så svåra att hitta och så svåra att behålla men du är verkligen en av dem och jag behandlade dig så dåligt utan att förklara. Jag ville inte att du skulle tycka om mig *så* och jag tog dig för givet och jag kommer alltid att ångra det.
Alltid.
Jag fnyste åt din dykning för den var farlig, kanske försökte jag skydda mig själv genom att inte vara delaktig men jag ångrar mig nu. Kanske hade jag kunnat göra något? kanske hade jag kunnat ändra historien?

I'm aware; I'll be there, when the morning comes
Guided by the inner light

Jag är så lessen. Jag har gråtit mig igenom festivalen, M har varit där hela tiden. Han har förlorat sin bästa vän och jag kände dig bara en bråkdels sekund och ändå har han funnits där för mig fast det borde varit tvärtom. Du hade älskat ballongerna och nästa år hade du kommit hit med en kartong 'jamen du ville ju ha 100,000 pastellfärgade ballonger, jag trodde ju dig när du sa det, ju' för du glömmer inget. Precis som M.

Whenever we loose someone
Whenever we say goodbye
And after the fire's gone
When every flame has died
There is still a savage heart

We build our world of flesh and blood
Would you really like to know
If there's a place for all of us
All of us

Det kommer att ta tid innan jag kan säga hej då, jag har inga planer på det ännu. Jag vill ringa dig och jag vill prata om det och jag vill att vi kommer överens om hur vi ska göra. Hur du hade tänkt dig att jag skulle gå vidare nu. Jag är väldigt självisk, men det vet du ju sedan gammalt. Kanske skulle jag inte varit det. Kanske skulle jag gett dig mer av mig själv. Om jag bara hade sagt det och inte väntat, om jag bara hade vetat. Jag borde ha lyssnat på dig.

Who am I to rely on a broken dream
Now my world has blown apart
I'm a man with a savage heart

Jag saknar dig J och jag önskar att jag hade kunnat göra allt annorlunda och att jag kunde säga det till dig, tvingat dig att lyssna, att du betyder allt för mig, att du hjälpte mig och gav mitt liv en mening. Både M och jag vill berätta om festivalen och du skulle varit här. Du fattas mig, oss. Jag borde ha lyssnat på dig.

J. S.
1973 - 2008
(texten är från Pretty Maids ' Savage Heart')

Michelle RIP

2008-06-01T16:13:00.002+02:00

On May 21st my very dear friend Michelle Meldrum passed away.
My boss' name is Michael and he's near her in my phonebook and as I call my boss all the time I also scroll pass Michelle's name all the time and everytime I think I should give her a call.
Or a mail. I don't think I can understand what happend, I don't think I can get a grip around it. I don't know who to talk to or who to ask.
Michelle's a fighter, she shouldn't have died like this.

I will miss you.
Endlessly.

I don't even know what to write..

Back at home

2008-04-01T16:02:00.004+02:00

Unpacked everything now, more or less. With a dollar this cheap it was a huge problem not buying the entire store. I probably have bought more clothes in 2 weeks than I have done for a year. But I couldn't help myself. My size AND a great price tag, that just doesn't happen. Not to me.
Also bought a whole bunch of dvd's, the complete Freaks & Geeks for example. I am looking forward to staying indoors for a while now :-)

I picked up DAUGHTRY after hering them in a store and I have listened to it about 10 times so far. Like it. It's not Hinder, but it's for sure really good.

Lördag

2008-03-29T15:38:00.002+01:00

Hemresa.
Kunde inte sova. Oroad för allt bagage. Vi började med att köpa ytterligare en resväska. L, L & M fick ta en av våra väskor och lite till... Vi vägde alla väskor på flygplatsen för att se att det skulle gå igenom (23 kilo/väska) och det var övervikt på 3 av dem så vi möblerade om lite, flyttade över grejer till alla tillgängliga väskor.

Flyget var försenat in så istället för att gå 18.15 så skulle det gå 19.30 men det fanns ingen anledning till att stressa, när vi väl kom ombord på planet så var det nåt fel på lacken på en av vingarna så vi kunde inte flyga förrän.... 22.30!! Det är ingen försening man skojar bort. Att sitta still på ett plan utan något att göra, utan mer vetskap än att "vi vet mer om en kvart" är helt galet trist. Vi erbjöds ett glas vatten under hela tiden och på in-flight monitorerna visades American Airlines trailer om och om igen "när ni har plockat undan era saker från gången och satt er på plats & spänt fast bältena så flyger vi"... lyssna på det i tre timmar....

Väntetiden i Bryssel blev i alla fall kortare i och med detta och DET planet var bara 20 min försenat (pga "tekniska problem")... Väl i Köpenhamn gick allt hur snabbt som helst och så fort vi fått våra väskor begav vi oss till tåget med 10 min marginal. Upp på tåget med 10 väskor och sedan pusta ut, 2,5 timmar och sedan himma...

...tills vi kom till Malmö och det visade sig att tåget vi pustade ut på hade "tekniska problem" och vi var tvugna att byta vagn... två vagnar tömdes på människor, cyklar och bagage och mitt i allt detta kom vi, fem personer med alldeles för mycket bagage och alldeles för trötta - och nu även irriterade. Men vi klarade det och efter Lund fickvi till och med sittplats.

Det vra skönt att komma hem.
Faktiskt.

Fredag

2008-03-28T15:33:00.001+01:00

Sista dagen.
Det blir aldrig som man tänkt sig så denna dag ägnades åt att försöka hitta Js försvunna/borttappade/förlorade kamera. För att göra en mycket lång och nervös historia kort så återfanns kameran på Temple Bar. J hade helt enkelt tagit alla klädkassar och lämnat kvar kameraväskan. 2 veckors fotografering och minst ett albumomslag borta... Japp, vi talar sann ångest. Viosst skämtade vi om att vi hade en dag på oss att köpa ny kamera och springa omkring och ta nya bilder... men det är ju inte samma sak.

Just det, vi köpte en resväska till också.

Återfunnen kamera firades storstilat på Hard Rock café tillsammans med klanen och L blev firas av vår mycket energiska kypare. Vi var redo att åka hem.

Torsdag

2008-03-27T15:21:00.003+01:00

Ännu en utflyktsdag.
Liberty Island med Frihetsgudinnan och Ellis Island. Det var ganska coolt att se Frihetsgudinnan på nära håll, för ärligt talat hon ser inte så stor ut när man passerar med Staten Island-färjan. Ellis island var däremot en besvikelse och jag jag var ordentligt upprörd när vi åkte därifrån. Minst 20% av Sveriges befolkning emigrerade till USA och det är en enorm del av VÅR historia, men på Ellis Island lyste Sverige med sin frånvaro.
Det var tyskar och ryssar, polacker och italienare.
Men nästan inga svenskar.

Vi vandrade upp från Battery Park till Ground Zero, hittade Century 21 (enorm stormarknad för märkesvaror som jag rekommenderar, deras avdelning för 'stora storlekar' var överväldigande, Calvin Klein är min nya klädguru) och spenderade en massa tid där, både frivilligt och ofrivilligt.

När vi närmade oss Blecker Street på hemvägen, efter att ha ätit indiskt på en restaurang som såg så skitig ut att det är ett under att ingen blev sjuk, så bad jag att vi skulle stanna på Temple Bar, klockan var efter 17 och jag visste att de hade öppnat. Efter att ha föreslagit en indisk restaurang dagen innan och lett alla till en fullkomligt utblåst restaurang och dagen innan dess föreslog jag en mexikansk restaurang som skulle ha goda Margeritas enligt en recension - för att visa sig vara en mexikansk version av Mc Donald's - min trovärdighet var inte stor. Men, jag fick en tredje och sista chans. Och det blev en succé. Det var en total hit. Drack en Hot Lips Martini som bestod av en martini med Chili i. Stark. Starkare. Starkast.
Ingen kände till John Waite, och inte heller plattan som deras bar gett namn åt. Men det var fantastiskt att vara där ändå. Vi satt alla i baren och studerade bartendrarnas arbete.

Rekommenderas!

Onsdag

2008-03-26T15:17:00.002+01:00

Det var så dags att lämna NYC för ett annat äventyr, L, L & M + jag styrde fötterna mot Grand Central Station och satte oss på tåget till New Haven, Conneticut. Denna stad som för mig mest är känd för att Kiss spelade där och det gjordes en massa bootlegs från de konserterna. Men nu var det ju inte det som drog utan deras stolthet, universitetet Yale. Så gammalt, så fint och så speciellt. Aldrig har jag väl känt en så stark dragning tillbaka till universitetet som jag gjorde denna dag. Tänk att få plugga där...

Tisdag

2008-03-25T15:05:00.002+01:00

När J var ute i helgen med D och letade coola kläder så passerade de Houston Street och trots att jag spenderade hur mycket tid som helst förra året åt att fråga efter den stora Kiss-väggmålningen som jag sett i Sidewalks of New York - ingen visste vad jag pratade om - så fanns den där, utan att säga nåt.
Kändes hur stort som helst!

Mitt emot målningen så åt jag världens godaste macka, avokado och hummos på rostat fullkornbröd och sallad till det.
Yummy.

Måndag

2008-03-24T14:57:00.002+01:00

Påskdagen och dagen för den stora påskparaden. Egentligen beskrivs det bäst som att 5th Avenue förvandlades till gågata och människor strömmade till för att titta på de fantastiska hattar som paraderades runt. Inte vad jag hade förväntat mig.

Dagen började dock tidigare än så, skulle på återbesök på sjukhuset och åt frukost redan kl 8 tillsammans med alla andra från Europa som inte lyckats vända dygnet rätt (eller så är det rätt att äta frukost kl 8 och inte 2 minuter i 10). Vandrade ner till Bellevue men när jag väl kom dit och insåg att även detta skulle bli en dag av väntan ("Har du inget sjukhuskort?", "Vem betalar?", "Hur ska du betala?" etc etc) så bestämde jag mig för att min semester var mer värdefull än min eventuella brist på hälsa, särskilt när de inte fått resultaten från biopsin ännu. Så, jag bad dem ge min tid till någon som bättre behövde den och vandrade ut därifrån.

Det blev rundvandring och shopping istället och kvällen avslutades med ljummen veggie burger och taskigt blandade Lynchburg Lemonade på Hard Rock Café - och fotografering nedanför Eric Carrs trumpinnar!

Fredag

2008-03-22T00:04:00.003+01:00

Total shopping idag.
Gick fran B-kupa till D-kupa pa Victorias Secret!!

I'm alive! (torsdag)

2008-03-21T23:49:00.004+01:00

Igar, torsdag var den stora dagen da M,L&L skulle komma. Det blev dock inte dagens stora handelse eftersom jag akte direkt till Bellevue Hospital pa morronen och stannade dar typ hela dagen. Mina konstiga bolder, numera 'utslag' via blasor visade sig skapa mer problem an jag ville ha. Sa, sjukhus blev losningen och efter en lang och seg process (TACK till Cityakuten for alla ar av forberedande undervisning just for den har dagen).

Forst, for att ens komma in pa sjukhuset, behovde jag visa id eller pass. Utan nagot av detta kom man overhuvudtaget inte ens in. Sedan var det vantrum och lang ko for att bedöma hur sjuk jag var (pa en skala 1-10) och beskriva symptomen och hela kitet. Denna process kallas 'triage', an en gang, tack till Cityakuten for att jag kan detta. Kon var lang och det var verkligen tur att jag inte var doende for det finns inte en chans att jag hade klarat det med ens tillstymmelse till feber. Tror att jag vantade i tva timmar tills jag blev inkallad. Laste min nyinkopta 'Strawberry Shortcake Murder' under tiden. In pa ett rum, en rund liten kvinna tog hand om mig och forberedde mig infor att traffa hennes ansvariga lakare och - som det skulle visa sig - alla andra som jobbade pa avdelningen ocksa. Det var folk for second opinion, hudlakare, elever och voluntarer. Alla kom for att titta pa mina utslag och ha en asikt och fraga mig 20 fragor, de flesta samma.

Till slut kom de fram till att de skulle gora en biopsi pa en av utslagen, och naturligtvis ta bilder pa dem alla. Det var galet, men anda intressant. Lakaren som gjorde operationen fick forvanade blickar av de andra (som jobbar pa akuten) nar hon sa att hon skulle utfara proceduren pa plats, Jag ar forvanad over att det inte var fler som ville vara med och kolla.

Hur som helst, 4 stygn blev det, inga problem.
Jag mar bra, jag lever!

Juno

2008-03-19T20:58:00.003+01:00

I absolutely loved this movie, it's moving and funny and it has that core of a spine that makes it complete and real. Whenever you think there will be a 'Hollywood twist' to it (that usually destroys the movie) it's not. This is real. It feels real. It feels pure. It's quick and it's sarcastic. 'CJ' from 'West Wing' is doing the role as the stepmother and she's fabulous.
I will see this movie again. And again.

Dag 6 - onsdag

2008-03-19T20:51:00.003+01:00

Idag sov vi i en halv evighet, det behovdes. Eftersom frukosten serveras fram till kl 10 sa har vi varit uppe tills dess alla dagar, vilket faktiskt kanns valdigt tidigt. Idag skippade vi hotell-frukosten och sov istallet. Det blev brunch pa vart favoritstalle fran forra aret, med den osannolikt goda Oreo Cheescake som fick mig besatt pa denna magnifika efterratt.

I eftermiddag ska J intervjua Pat Travers och sedan ikvall ar det konsert. I morroneftermiddag kommer LL&M vilket ska bli jattekul. Min tanke var att vi skulle ga over Brooklyn Bridge men eftersom J vill vara med pa det och han ska repa hela dagen sa far jag hitta pa en annan plan, vilket inte lar bli sa svart. Sa mycket att gora!!

Bolderna i ansiktet ar nastan borta, det ar fortfarande rott och sarskorpor men nu kan jag sminka over dem i alla fall. Har istallet fatt tva nya pa vansterhand som kliar och gar det omojligt att ha klocka och armband.
J har oppnat vadslagning for var nasta ska dyka upp...

Dag 5 - Tisdag

2008-03-19T20:44:00.005+01:00

Det finns saker jag blir besatt av, saker som jag maste ha. En av dessa saker ar Yankee Candles. En affar med doftljus. Ganska dyrt. Aven med billig dollar. Spelar ingen roll, att kopa hemma pa postorder ar alltid annu dyrare. Narmaste Yankee Candle i Manhattan ar pa Staten Island's mall. En natt liten resa pa 2 timmar, inlkusive tunnebana, bat och buss. Faktiskt maste jag nog saga att det var billigare att handla i kladaffarerna har pa Manhattan an ute i detta enorma kopcentrum, hemma ar det ju oftast tvartom. yankee Candle gjorde mig dock inte besviken (fast var fanns solros-ljusen??), och jag kopte tva stora pasar!

Pa kvallen var det dags far Amy & Dave, forst hem till dem for en magnifik Margeritha (Amy gor varldens basta, trots att hon inte dricker sjalv). Middag intogs pa Tamarind, en indisk restaurang (annu ett stalle dar man behover boka bord nagra dagar i forvag) och det var verkligen precis sa gott och fabulous som det ska vara i New York! Pa lordag ska vi traffa dem igen, da blir det mexikanskt!

Dag 4 - St Patrick's Day (Mandag)

2008-03-18T20:30:00.002+01:00

Paraden pa 5th Avenue var enorm, 160 TUSEN personer gick med i paraden!! Det var marsch-musik och en himla massa poliser & brandman. Nagra brudar som stod nara oss diskuterade basta sattet att fa deras uppmarksamhet, en av losningarna var att skrika sitt mobilnummer hogt och hoppas att nan fick med det pa videofilm!! :-)
Vi stod alldeles nara St Patrick's cathedral med Rockerfeller Plaza i ryggen. Eftersom detta var den kallaste dagen sa har langt orkade vi bara med ett par timmar innan vi var tvugna att ga inomhus (inte alls sa kallt som forra aret, men det betyder inte att det 'kandes' valdigt kallt anda). Lunch pa Rockerfeller Plaza, en av den godaste risotton jag atit, med apple och myskpumpa. Yummy!

Nar vi anda var pa plats var det enkelt att ta sig upp till Top Of The Rock, dar solen sken och det var riktigt riktigt skont. Fran sisadar 67 vaningar upp kunde vi se paraden nedanfor och hora musiken.

Eftersom vadret var sa himla fint sa promenerade vi runt och hamlade snart pa Bleecker Street, kand for musikaffarer och god mat. J kopte ett gang skivor inne pa de tva genereationsaffarerna (bada affarerna har huskatter. En av dem alskar att ligga pa singlar, och den far gora det), jag klappade katt och J kopte skivor, det ar sa det ska vara!

Middag blev det sedan pa Gandhi Cafe, favoritstallet fran forra gangen. De pastods till och med komma ihag oss - och de bjod pa efterratt och chai-te, nice.

Dag 3 - sondag

2008-03-17T20:25:00.001+01:00

I sondags var jag trott, mycket trott. Nya bolder blommade upp i ansiktet och de tog helt enkelt kraften ur mig. Det blev mycket vilande, vilket passade bra da J repade. Gjorde dock nagra rundturer ute pa stan och shoppade lite. Hittade Sarah Jessica Parkers marke pa rea, galet - allt for mindre an en hundring per plagg/skor!!

Pa kvallen - nar det visade sig att J inte hade nagra planer pa att komma tillbaka in till stan forran tidigt pa morronen sa gick jag pa bio och sag 'Juno'. Arets basta film, alla kategorier.

Dag 2

2008-03-16T17:28:00.004+01:00

Borjade dagen med en frukost bestaende av bagel, cream cheese, te och apelsinjuice - frukostrummet ar en skadeplats som man inte garna vill missa :-)

Vid halv ett skulle vi traffa Amy & Dave for en brunch pa ett super-hippt stalle, The Cookshop (om jag inte minns fel) i Chelsea (en av de platser i NYC dar jag kan tanka mig att bo. Inne pa den har frascha restaurangen ar allt ekologiskt och fran kockarnas egen farm. Dessvarre fanns det bara en vegetarisk ratt, tur att jag ater agg. J at en burgare med strips, allt ekologiskt och hembakat hamburgerbrod. Tror dock att Virgin Margerita-drinken var behallningen med detta besok.

Mycket vandrande blev det, efter en halvtimme i en gitarraffar bestamde jag mig far att lamna J och D till sitt ode och bege mig ut i den stora varlden pa egen hand. Stralande solsken, jackan i ryggsacken och in i den storsta party-affar jag nagonsin sett. Vad ar val mer amerikanskt och party an muffins? Joda, jag har hittat grejer... Fortsatte uppfor Sjatte avenyn och hittade Bed, Bath and Beyond. Affaren jag inte visste att mitt liv saknade (men jag har misstankt det), aven dar fanns det en stor hushalls-sektion sa mitt problem ar forstass att jag maste ta hem mina fynd och livsfornodenheter pa nagot satt. Alternativt hitta bade jobb och lagenhet innan vi aker hem...

Pa kvallen sag vi Vanilla Fudge, 60-talsbandet med hardrockens framste trummis, Carmine Appice. Fatta hur coolt det ar att kunna ringa upp saga att jag star utanfor the Blender. Ytterligare en av dessa fantastiska ogonblick som jag inte kunnat tro pa nar jag var 14 ar!

Vi avslutade pa en irlandsk pub och lyckades halla oss vakna till efter midnatt!

Det ar betydligt mer folk har an det var forra aret, men om man haller sig borta fran gatorna kring Times Square sa marks det inte.

Idag, sondag, sa ska J traffa JG och prata SLB. jag stannar pa hotellet eftersom jag har 3 valdigt osmickrande bolder i pannan och 1 osmickrande och obehaglig pa ogonlocket. Samma typ som jag hade pa halsen fast tackochlov minimala i storlek i jamforelse. Tur att vi ar har sa manga dagar sa att jag inte far panik av att 'missa' en dag. Ny kamera har vi kopt oss (varsinn), inna pa 'varldens storsta kameraaffar'.
Det ar antagligen sant.

Forsta dan i New York

2008-03-15T00:30:00.004+01:00

Efter en stralande frukost bestaende av bagles med cream cheese, te, apelsinjuice och glaserad munkar sa vandrade vi upp och runt i Central Park. Fantastiskt fint vader med riktigt varma inslag. Lunch pa en vegan-restaurang, The Candle, som jag last om i Lonely Planet's New York-guide.
Tillbaka ner igen och nu sitter vi pa vart stamhak, Ben & Jerry's pa 8 Avenue :-)
Ny smak for sasonen ar Mint Chocholate Chunk. Yummy.