as it happens

Trying to find smart things to write in my yearbook of 2009, it's become important to me, for some reason, I don't really know why. It's not like anyone reads it. But I guess it's some kind of 'temperature' of what things been like. And a way to get it all out before the new year kicks in.

This year has been odd in many ways. Actually this decade has been the most interesting in my life so far. The things that happened, what's been going. Moving from Gotland to Stockholm, nuying my first very own apartment and then selling it, moving again, south. Buying a house. The arrival of my niece almost 3 years ago. Talk about life changing moments. Losing friends, getting new friends, new jobs, new work, new look, new life, San Fransico, London, Dublin, New York, Rome, Tokyo, Osaka, Kamakura, Hiroshima, Kyoto... I've been paid to listen to lies, I saved someone's life. I've seen John Waite. I've been begged to stay. I've been fired. I've found love. Lost love. Found love again. I stood up for my belief and friends (and foes).

I have worked hard to get where I am now, still I don't know where I am. I don't know what I am supposed to do now. Should I follow my plan I made as a teenager? Or the one I made 10 years ago? Or are they - in fact - the same?

I think I would have been disapointed in myself, if I known as a teenager that I wouldn't know what to do next, pushing 40. But then again I guess I would just tell myself I've met Paul Stanley, is on a first name basis with Darren Wharton and John Sykes + I actually have saved lives - and as far as I remember, those were the most important things on my list.

But it doesn't help me now, decisions still needs to be made.

Californication vs Rick Springfield II

Found this 'behind the scenes' clip...

If you can't watch it here, this is the link

Californication vs Rick Springfield

Now, I didn't expect this. But when my youngest brother tells me Rick Springfield is a sleazebag (my brother wouldn't even know 'Jessie's Girl') I had to watch Californication.

My brother was right.

I wonder what made him do it?
- 'Hey Rick-Springfield! Wanna go on tv, be an complete ass and do it in your own name?'
- 'Hell yeah!'

Old stuff

Added some stuff (2001-2002) from my old site called Ozzie's Planet.
Some of it really is outdated. As a rant I had on Thin Lizzy. I wasn't in a good shape when I wrote that. But still, it's how I felt and I want it to be there, as a statement of some kind.
Also, there was a piece on love that was kind of fun reading again after all those years. I can only say one thing, I was right!

G'nite.

Cousin S

I recently discovered that my cousin S is a great young man, with a lot of thinking going on :-)
Thank you Facebook!

Japan

Still here. Been searching internet for the latest on Japan. Oh, how I miss that country. It's not a country, is it? It's another planet.
I wonder if it can be as fantastic as it was this time, again, the next time?

When we got home, in April, I told myself that it would have been a really non-expensive trip if it hadn't been for all the CDs I 'had' to buy - not even mentioning all the Hello Kitty items. I also said 'the next time I don't have to buy any more Kitty items becuase I have shopped for a lifetime'. Yeah right. This comes from the person who has a Hello Kitty-tattoo.
Who am I kidding??

But I guess, I don't need any more pens or mobile-pendants (specially as I have an iPhone with no place for such beauty...), but I have used the markers I got. And I am using the pens. And stickers and I write beautiful Hello Kitty-snailmail to friends.

But Japan is a lot more than Hello Kitty. It's beautiful and relaxing and I have my dearest friends there. While New York felt like coming home - Japan felt like going away and I loved it.

Random Ranting...

Our birthdays are coming up soon. Thinking about how to celebrate it. It would have been great if we had this big house where everyone could be at the same time, but I guess we'll just have to have family one day and friends another.

Other than that I have been analyzing the situation a bit.
I haven't really written here, cause 1) you who read this never give me any feedback so I don't know why you're reading and 2) I just don't know what to write.

Going back to university is a huge step, I really didn't think that at first. I just wanted to DO something. If I couldn't work. What would I do? What is it I always wanted to do?
That's right.
University.
I wanted to - not necessarily finish what I started - but I wanted to get started on the next level.

I never dreamed about weddingdresses and mr Right and that stuff. I dreamed about a doctoral ring and the Swedish king handing me my diploma in the dome of Lund. The salute for me in the park. That was my dream. I left university in 1996, to start working. I was tired after 6 years in Lund, Stockholm and Middlesbrough. I was tired of always being broke (that's what happens when you spend everything on hard rock concerts), never really gaining any money. Never being able to leave home. So I left.
My excuse was to get some life experience, rather than just write about a life I never had or knew about. It's been 12 years now. I have done some courses in between.
But all in all it's been 12 years since I left the sociology of law department.

Coming back was a dream, I never expected so much to have happened. I didn't expect it to be so hard being 12 years older than everyone else. Even the doctoral students are a lot younger than me. Once I got fired from my job (I can't really talk about it, but if the offer is right I'll write a book about my experiences...), it took me less than a week to know university was to be my salvation.

Anyway, I hope I can write some more, more often, in the future.
If you want to.

Changes

Everything's changes.
Some for the good and some for the not so good. But after some time most changes has a silver lining.

So, allthough I have lost a good friend in the name of 'changes', I have found others who are great. I am not replacing anyone, just discover qualities that you don't really need to find in a person until you hit rock bottom. For better or worse. While I found a really bad quality in one friend I found a very good one in another.
Harmony is constant, you just have to digg a little deeper.

Having said that - just started to plan a new trip to Japan.
Is 6 months enough to get the money together?
Probably not, consider I am a postgrad student now.

Twilight

Being a fan of Vampires since reading 'Interview with the Vampire' by Anne Rice in 1991 I do actually like the new wave of vampires coming over us. I've seen True Blood and complety and utterly fallen in love with the splatter. Having only heard of Twilight (never even read the books) I have had it on my 'to-do-list' for a long time. Now I have seen it. And was disapointed.
How could I not be?
Vegetarian vampires?
Oh c'mon. What's that?

Even True Blood was on the edge of losing the concept but it's still fun and the sarcasm is flooding. I like that.

But Anne Rice was true to Bram Stokers and there's a certain 'rules' that just can't be forgotten. Vampires might just be a a fantasy caracter, but still - I am true to Anne Rice (even if she's no longer her self).

When I discovered vampires I did nothing but reading about them. I read thru everything Anne Rice written and then everything I could find after that.

The hightlight was going to the place where the original Dracula was written in Withby, UK. I could sense their presence and it was great. I went there twice, in the fall of 1995 and in the winter of 1996 and I really hope I can go back again, some day. Not only was it beautiful, but it was also such an inpiration being there. Seeing the remains of the abbey.

I was acused of having a a sexual orientation of some kind (never really knew what they meant) by this affection of vampires, but it never was. Vampires for me was another life, a community of outcasts that belong together.
Eternal life.
Immortal.
Yeah, it had nothing to do with sex, but everything to do with life. Not a cry for help, but a need of understanding.

Right back were it began...

Yes!

Two weeks in and I have washed my old Lund University t-shirt and am ready to fight the books!

When I left the Sociology of Law department some 12 years ago I did it cause I needed experience. I have that now... Good & bad. Changed tracks a couple of times even. Although it's exhausting reading like this again, it's fun, the feeling of understanding is the best there is.

Blarney Stone

Finally had a cheesecake at Juniors (originally in Brooklyn but nowdays also in the basement of Grand Central Station. Had the Devil's Food Cheesecake. Worth waiting a life time for. Imagine a cheesecake attached to a Devil's Food Cake and you have this creation. 30 cm high or so. Couldn't even finish it. Will never make it at home!! (I will update with photo later).

We had a late dinner at a (for us) new Indian restaurant, not far away from the hotel. It's called Maharaja (133 East 45th Street) and didn't look much. But it was good and cheap. They didn't have the beer J wanted so they went out to buy it for him. Now that's what I call service. Eaten far too much and not ready to go back we found a Blarney Stone around the corner.
Now, last time we were in the City we went to the Blarney around the corner off Madison Square Garden for Long Island Ice Tea. Didn't take us many days this time around to go back there. There are Blarney's all over the City and I sure recommend them. It a piece of Ireland mixed with a student bar, including the good music (3 Doors Down, say no more). Drinks are cheap (2 Long Island Ice Tea for 11 dollars, or as the summer offer says; 3 frozen Margaritas for 10 dollars, being only two of us that meant we got 2 really large ones for 10! Top service!!).

Unfortunately the drinks means we're off for an early night :-) Only 3 more days now ... and fashion weeks is about to start, meaning NYC's transforming...

'Missing' by Karin Alvtegen

Finished reading 'Missing' by Karin Alvtegen this morning, at 5 am. Just couldn't put it down!! It was good, liked the twist in the end. Didn't see that coming.
Odd though with a Swedish book translated into English. Kungsträdgårdsgatan became Kung Garden Street (instead of King's Garden Street) and a whole bunch of similar translations. If I didn't know Stockholm that well, I would be clueless!!

Anyone reading this??

I saw Julie & Julia yesterday, at the AMC at 42nd Street.

Loved the movie and it got me thinking. The impact of blogging.
I know I have visitors here, and I guess someone's reading. But I don't know who you are and why you're reading... :-(
It would have been cool to know who you are... I made some updates, changed the labels around, so there wouldn't be too many. Tried to sort them all into groups. Guess the everything/nothing group is 'life' but that's what it's like, isn't it?

Off to bed, it's passed 2 am now!

Oh, and I made a silly poll about John Sykes - please take it!

Tuesday

Ah, yet another wonderful day in New York City. Today was the day when I finally was going to see Columbia University. And I almost didn't.
I walked from the hotel on 45th street (east) to 116th street (west), going thru Central Park, it was wonderful.The weather was at it best, 25 degrees and cloudy. Once I got off 5th Avenue the tourists were lost. I love the feeling of blending in, to be able to pretend belonging here. Today at least 4 people asked me for directions. Loving every second (and yes, I could help).

Walking up Amsterdam Avenue I came to St John The Divine's Church. On an earlier sightseeing I was told this church was more beatiful that St Patrick's (the church no-one miss on their visits to NYC). Apparantly no-one visit St John's. I don't know why (apart from Amsterdam Avenue not being a street mentioned in large print in most guide books), cause it was absolutely stunning. An enormous cathedral, lacking the murals and icons so popular in catholic churches. St John's is a master piece on it's own.
But what made it so special, that I would mention it here, is the altar of aids victims (with a rainbow banner) and the Poet's Corner. The Poet's Corner includes Walt Whitman, the guy who's books once were banned and burned.
St John's felt like a haven of peace.
I loved it. And I never loved churches.

From St John's to Columbia. Of course I arrived past office hours (I didn't know normal office hours applied here in NYC, but now I found THE place where it does) so I didn't get on a tour. But I got the mug from the bookstore. However, what's worth mentioning is that Manhattan is big and today I think I for the first time I realized just how big it is. The University took up one block. Just one block, but it was enormous - and the courtyard was huge - and I never knew it was there, before this trip.

On my way back I stopped for ice-tea at Starbuck's and dinner at Nanoosh - great food, totally recommend it. Funnily enough I wasn't the only one having dinner on my own. For a second I thought they'd pair us off together, but fortunately they didn't (I wanted to read my book!!).

It felt like an early night, but it's passed midnight already... Better hit my book again!

This week...

...just realised Alice In Chains are playing tomorrow, Motörhead on Wednesday and both Down and the Cult on Friday (but not at the same venue)!!
Wish I'd known before, so I could have gotten tickets!

New York City

It's a love story. Wherever I go it's like home. I am in love with this city. I read that John Lennon loved NYC because the city never sleeps. Whenever he was done in the studio (usually early in the morning) the city was there waiting for him. The City never sleeps. It's true. Even though it felt like it had a sleep in this morning. Labour day.
Don't ask me what I was doing up and about at 8 am but yes, I was.
I had a bagel and tea in a park. Reading my book, enjoying the slow pace of the morning trafic.

It's been a good day.

Nirvana & Ghandi Café

Been to Ghandi Cafe (283 Bleecker Street), the best Indian restaurant in NYC in my opinion. Ate too much as usual. Free starters and desserts. They're just the nicest people you can imagine. And the food's great. I think I have had the same dish every time, the Vegetarian thali - 3 different veg curries, rice and naan bread. Yummy.

BUT we also tried a new Indian restaurant, near our hotel. It's called Nirvana and the food certainly was that good. While Ghandi has the more cozy atmosphere and it feels like you're in someone's home, actually eating from their kitchen - Nirvana feels like a top notch restaurant. It's on Lexington and 40th Street (check the menu here).

Things I want to do...

At some point in my life I would love to:

1) Learn to make real american brownies, choc-chip cookies and cupcakes somewhere in USA

2) Drive a Porche (specially a blue one)

3) Talk to John Waite, like a real conversation (you know).

4) Take my niece to Euro-Disney

5) Live for at least 6 months in Japan

6) Live and work in New York City

7) Have my own house in Visby (Gotland, Sweden)

8) Write my thesis and get a Ph.d

9) Write something similar of a book...

10) Pay someone to keep the house clean and spotless

Ages... and some.

It's been ages since I have written anything.
What happend? Sweden Rock Festival happened. We came back from Japan on Easter eve and on Easter Day I was in the the office. Between then and June 10th I only had 5 days that I wasn't in the office! But I promise it was work during those 5 days too. Missed a wedding, a memorial concert and a number of birthdays. But I am not the one that suffers from it, it's everone around me.

Anyway, I'll get on writing some more, again.
Maybe even positng some of my old entries from my previous sites (Ozzie's Planet being the main site).

Marcel Jacob

It's not often you meet someone in the music business that have a soul, so much that you can feel it. Marre had. Over the years our paths crossed. Usually something to do with John Norum, but also Talisman and Marre's Finest.

I am thinking of all his friends, I really hope he knew he had friends, and the shock they must be in. I am in shock and I was only one of many in the greater circle. We said hello and we'd talk about psychology and reforming criminals and addicts (my job before Sweden Rock) and whenever we talked I would feel enlightened and filled with hope, rather than despair as was the more common feeling in my job. Talking to Marre made me want to continue.

I wish we had kept closer contact, I wish I could have giving something back. And right now I wish I hadn't given up my important job in favor of the superficial job I have now where money is the only thing that matters. What happen to the people?

Tonight I will listen to my favorite Rising Force and John's Total Control.



Marre will be missed. More than he knew. I hope there's some peace for him and that Michelle will be there, and Phil Lynott.

So much waste.

My love is eternal, so are you Marre.

Memory of a friend

It's been a full year, I can't believe it.
Sometimes I forget. I still have her number in my phone. I can't erase it.

I talk to her, a lot.
Keeping the memory alive.

Miss her so much.

Hemma igen

Vi vaknade båda tidigt i morse. Sov i det största rummet hittills, på Hilton Copenhagen Airport. Åt den största frukosten hittills också. Färska hallon och blåbär gjorde mig mer än lycklig. Är fortfarande mätt :-)

Tog tåget till Lund där vi mötte mamma och fick varsitt påskägg med mer godis än vi ätit totalt detta år. Sedan blev det tåget till Mörrum. Saknar Japan.
Folk är ohövliga, har ingen respekt och framför allt är det skitigt överallt. Hissarna är som kloaker och de offentliga toaletterna är äckliga. Inte någonstans hittade jag en äcklig, smutsig, urinstinkande toalett i Japan. Inte en enda, och här räcker det att man går ombord på ett tåg för att mötas av en...

Har packat upp. Det var en del Hello Kitty-grejer med i bagaget.
Och skivor.

Frenzy in France

Gillar inte Frankrike. Fattar mindre än hälften av vad de säger och tycker inte om deras attityd.
Nu tycker jag inte heller om deras flygplats, Charles De Gaulle. Det är så oorganiserat och skräpigt och stökigt att det är plågsamt.
Aldrig mer byte här. Sitter nu på flyget till Köpenhamn. Ska bli så skönt att komma fram, få duscha och sova. Frukost i morron ser jag också fram emot. Kommer att sakna japansk omelett. Tror att vi la all sesampulver i paketet som skickats med post.
Typiskt.
Framme om en månad. Hoppas att pumpafröna åtminstone ligger i nån av resväskorna så att vi inte missar säsongen.
Tar det när vi packat upp på lördag.

Sverige!

Enligt flygets intern tv flyger vi nu in över Stockholm. Kan inte se riktigt för jag sitter precis vid ena vingen.

Har sovit lite till och även kollat på Yesman. Gillar som bekant inte Jim Carrey men det var verkligen en bra film. Fylld av positivism. Det behövs!

Två timmar kvar, ska ju passera Sverige och landa i Paris för att byta till Köpenhamn.

Japan känns som en dröm.

Uppe i det blå.

Somnade alldeles försent och vaknade alldeles för tidigt.

Är uppe över Ryssland igen nu. Tror aldrig att vi flyger över Kina, men det lät ju bra...
Friendly Limousine Service var en stor buss som säkert och tryggt tog oss till Narita aiport. Vi vägde in vårt bagage på exakt 40 kg, vilket måste vara fantastiskt precist. Paketet vi skickade vägde 9 kg om jag inte minns fel. Vad vårt handbagage väger har ingen frågat efter och vi har inga problem med att undvika svaret :-)

Det blev lite panikshopping på flygplatsen, inte mycket då det verkligen inte fanns mycket affärer men vi fick tag i det nödvändigaste.
Vi fick båda fönsterplatser, med sju rader mellan oss, inte helt optimalt, särskilt inte på en sån här lång flygning. Jag sitter instängd av ett äldre japanskt par och Janne av ett yngre! Direkt
efter maten somnade jag och drömde att jag var i Japan för att se Sykes. Drömmen överträffar alltid verkligheten, varför?

Vaknade av att herren i sällskapet öppnade sin fjärde flaska rödvin. Han fick sin fru till att välja rödvin också, men hon verkar inte få dricka det. Ångorna väckte mig i vilket fall som helst. Såg The Wrestler som var fantastiskt autentisk och jag kan tänka mig att se den igen.
Mycket bra musik dessutom.

Fem timmar kvar. Överväger att sova men eftersom vi kommer fram så sent så är det ju ganska dumt att sova... Antagligen just därför jag för ovanlighetens skull KAN sova.

Sushi Summer

Sommaren är här. 26 grader vid lunch enligt stadens termometrar, 12 timmar senare är det fortfarande 17 grader varmt. Vill inte åka hem.

Senaste dagarna med Naoko och Hiroko har gett mig den gamla gnistan tillbaka och att äntligen träffa Iwao efter alla år, det känns bra.
Och jag vill inte åka hem.

Sista måltiden blev sushi. Janne hade tänkt offra sig, att vi INTE skulle äta det (vis av erfarenhet från San Fransisco) men nu blev det jag som "offrade" mig, man måste äta sushi i Japan. Detta skapade huvudbry i mängder hos våra värdinnor.
Sushi och vegetarian går inte ihop och även om jag erbjöd mig att äta nån annanstans efteråt så vet jag att de var bekymrade.
Det var dock obefogat. Grönsaker och sushi fungerade visst och den med omelett hade jag kunnat äta massor av. Men helt ärligt, det var ofattbart att se den 'riktiga' sushin, fantastiska färger och kreationer. Tror att alla åt över sina begränsningar, förutom jag som blivit lovad (som ett barn) att vi skulle gå till Krispy Kreme efteråt. Tomma löften såklart men vad gör det, maten var ju god!!

Till detta drack vi vatten, grönt te och sourz som jag dristar mig att kalla denna nya favoritdrink. Vit sprit med citron. Typ. Har försökt förklara det tidigare. Grönt te-glass till efterrätt. Jag kommer att sakna grönt te och jag kommer att sakna röda söta bönor men mest av åkt kommer jag att sakna Hiroko och Naoko.

Klockan är nu tio över ett. Om fem timmar ringer väckarklockan.
Flygplatsen nästa.

Made in Japan

Historiskt började dagen på besök på Buddokan. Tyvärr kunde vi inte se insidan men utsidan var väl så imponerande! Sedan tempel och fortunetelling innan vi mötte affärerna igen!!

Eftersom vi redan förstått att vi har för mycket bagage så blev det mer att titta än att shoppa. Dagens event var ändå Deep Purple och Yngwie. Den sistnämnde kommer jag fortsättningsvis inte att låtsas om att jag har sett. Uselt. Deep Purple däremot. Har jag sagt att jag älskar dem? Ja det har jag, men det var ett tag sedan, jag älskar dem.

Japansk publik var väldigt speciell. Själva lokalen var en stor konferens anläggning som påminde om enorm biograf med extremt sköna fåtöljer och heltäckningsmattor överallt. Naturligtvis rökförbud men även dryckförbud, annat än den obligatoriska vattenflaskan. Ingen kollade vilket jag tolkar som att det inte finns något problem med att folk skulle ta med sig alkohol in i en arena. Innan konserten börjar så sitter alla i sina stolar. Konserten börjar på exakt utsatt tid. Samtidigt som det börjar reser sig alla. Man står på sin kvadratmeter. Ganska så blickstilla. Några rör sig lätt till musiken, men det finns ingen form av headbanging eller ansatser till att dansa. Alla stannar på sina platser. Ingen rör sig framåt, ingen stöter vid någon annan. Sa jag att hela hallen är täckt i heltäckningsmatta???

Mellan låtarna applåderas det, någon ropar något men över lag är detta en tyst publik som sjunger unisont när de blir ombedda att göra så och som visar en enorm respekt mot sina artister och medmänniskor. Ingen pratar! Jag är förbluffande nöjd!! Och hade jag garanterats plats på första raden så hade jag älskat det, men nu sitter vi någonstans i mitten av lokalen och det finns ingen chans att kunna få ett plektrum eller trumpinne - än mindre än nickning av igenkännande. Jag hade aldrig klarat detta som yngre, det är svårt att klara det nu till och med... men det var verkligen skönt att slippa höra publiken prata.

Och sumimasen till japanerna som stod bakom mig, jag kan inte stå stilla när jag lyssnar på musik och jag vet att jag är jättemycket större än alla andra. Förlåt.

På t-banan till Roppongi så hände det som inte kan hända, en kanadensare (visade det sig) sitter i samma vagn och kommenterar min Pretty Maids-tröja. Jag börjar prata med honom (i Japan pratar man inte med andra på t-banan, att kommentera andras kläder händer inte, men nu var ingen av oss Japaner så då kunde vi lika väl prata med varandra, inte sant?). Killer kollar sedan på Janne och säger 'det är ju inte var dag man ser en Overdrive-tröja heller', jag ska precis säga att det råkar vara gitarristen i bandet som har tröjan på sig - då han säger att han har haft kontakt med gitarristen i bandet! Det visar sig att han köpt boken av Janne och Janne kommer självklart ihåg det och i och med detta har vi visat att världen är liten och att det är möjligt att träffa någon man känner men aldrig träffat i en tunnelbanevagn i Tokyo.

På Hard Rock Café i Roppongi möter vi upp Hiroko och Rie och Iwao. Iwao lärde jag känna när jag öppnat Destination - John Norum 1997. Han hade John Norum och John Sykes japanska hemsidor. Vi har hållt kontakten genom åren men aldrig träffats. Så, ni undrar vad vi pratade om? Mest John Sykes. Väldigt mycket John Sykes och det var så skönt. Hur länge sedan var det inte jag kunde prata med ett seriöst Sykes-fan?

Rie och Naoko bildade en japansk Joey Tempest-falang och pratade som om det inte fanns en morrondag. Det kändes faktiskt inte som att det gjorde det när vi somnade vid 04-tiden!

Arbete!

Idag ska vi arbeta. Janne ska göra intervjuer med Burrn! och Captain Wada. Tanken är att göra reklam för Overdrive och även volym 3 av Svenska metallexikonet.

Intervjun med Burrn! gick bra, extremt påläst journalist som frågade ut Janne om den svenska hårdrocken. Läxförhör snarare än intervju, något som naturligtvis Janne såg som en utmaning!

Captain Wada var en helt annan historia. Märkligt är bara förnamnet. En studio som vi aldrig skulle kunna hitta tillbaka till och hur snabb som helst, tolken var helt fantastisk som hann med!

Jättesen lunch, Hello Kitty affär, skivaffärer och sedan drink med tilltugg (Janne fick något gott i Yokohama som vi inte vet vad det är förutom att det är 'vit sprit' som blandas med allt möjligt och 'sour', favoriten är lemon men vi har även druckit peach, oolong tea och Cherry. Te är inte att rekommendera, smakar som avslagen whisky, om det skulle gå att framställa. Grönt te-glass på macdonalds och sedan hem.

I morron ska vi träffa Hiroko och Naoko igen. Sightseeing och Budokhan och sedan DP och Yngwie på kvällen och HRC och träffa Iwao på natten!!
Lång dag.

Imagine...

Det känns inte rätt att behöva åka till Japan för att besöka världens enda John Lennon museum. Men när resan bokades så var detta ändå nr två på min lista, direkt efter Sanrio Puroland.
Förutom att det är konstigt att åka till Japan för att besöka Liverpools, Englands, Europas och kanske även New Yorks främste man så är det märkligt att resa ut från Tokyo till ett konferens/mäss/ konsert-komplex i utkanten.
Jag kunde inte se något samband mellan platsen i Japan där famijen Ono-Lennon tillbringade tre somrar och Saitame, museumets plats. Dock, väl inne så känns det som att Lennons närvaro finns, men eftersom 75% är på oöversatt Japanska så infinner sig inte riktigt den totala närvaron.
Detta är lika mycket ett museum över Yoko och kanske ännu mer ett monument över deras partner- och äktenskap. För om tiden med Beatles och tiden i England är måttligt detaljerat så är tiden med Yoko minutiöst representerad.

Det är väldigt subjektivt och väldigt okritiskt.
Och det är på japanska, det störde mig oerhört mycket att jag inte fick möjlighet att läsa och förstå allt. Visst. Jag är påläst, intresserad och jag är kritisk men nu känns det som att jag blivit undanhållen något.
Detta museum borde, med all rätt, legat i Liverpool eller kanske i New York men här känns det fel.

Lunch på Hard Rock Cafe i Ueno. Skrikigast och gapigast så långt.
Inget vegetargskt och inget japansk efterrätt.

Vi gick en runda på Muji innan det var dags att träffa Hiroko, en vän från tidigt 90-tal och Köpenhamn. Skivaffärer och Hello Kitty!!

I morron är det Burrn och Captain Wada som gäller. Janne är förkyld.

Lazy Sunday...

Välförtjänt sovmorron i vårt enorma hotellrum. Hur skönt som helst. Vi har kommit mer än halvvägs nu och kan se slutet. NU har jag börjat uppskatta landet! Har redan planer på att komma tillbaka, med mindre packning och siktet på landsbygden. Måste kanske lära mig mer
japanska alternativt börja äta fisk.
Det är helt klart det svåraste på resan. Maten.

Idag sov vi långt över lunch, tog långa bad och sedan tunnelbanan ut till Tokyo Bay. Femton grader i luften och barnen byggde sandslott vid vattenbrynet. Otroligt avkopplande.

Vi tittade på Frihetsgudinnan - Eiffeltornet såg vi igår - och lång promenad som avslutades i Venus Någonting, som egentligen kunde varit vadsomhelst men nu visade sig vara ett butikcenter med allt man kan tänka sig från Armani till Zara till Kiddieland via Cheese Cake
Factory, inget samröre med originalet, men dock cheesecake och te!
Härligt gott och jättedyrt!

Sen var det mörkt och vi hoch till tåget och tillbaka till rusningen.
Fast det var faktiskt ganska stilla. Måste bero på att det var söndag. Letade bland femtio restauranger för att hitta någonting vegetariskt. Det blev spagetti. Efterrätt köpte vi på MacDonalds, McFlurry green tea&cookies. Mums! Kommer att sakna grönt te. Och söta
röda bönor.

I morron blir det John Lennon museet.

Nervous breakdown in Nagoya

Idag vaknade vi av väckarklockan kl sju, duschade och packade ner alla småprylar. När vi kommer till Tokyo ska jag räkna alla Hello Kitty-grejer jag har köpt. Eller inte. Om Janne räknar sina skivor ska jag räkna mina saker! Fast jag har köpt skivor också, mer om det sen.

Spårvagnen tog oss direkt till Stationen för ¥150 och sedan blev det min uppgift att hitta frukost. Det är svårt att hitta vegetariskt.
Det mesta innehållet skinka eller räkor för smaksättning. Men idag hade jag tur, hittade trekantsmackor som såg vegetariska ut och blåbärsyoghurt. Janne fick mackor med skinka och annat oidentifierbart. Värt att nämna är att man köper korvmedbrödochketchup färdigt här, in med det i micron bara. Eller ät kallt.

Så, shinkansen med bokad plats är ren lyx och sätter svenska tåg i skamvrån. Jag blir aksjuk på X2000 och Öresundstaget, men inte på Shinkansen, som går i 300km/tim.

Anlände i Nagoya vid lunch efter byte i Osaka. Hiromi och hennes dotter Emi mötte oss på perrongen. Efter att inte hittat nånstans att förvara väskorna satte vi dem i Hiromis bil. Vi åkte till en arkad där vi åt nudlar vid ett japanskt bord, dvs sittandes på knä. Inte helt lätt, efter en kvart sov båda fötterna, och det kändes som att känseln aldrig skulle komma tillbaka!

Skivaffär nr 1 var nyinflyttad och lådorna knappt uppackade. Trots det hittade jag både Pretty Maids och John Norum bootlegs. Även i affär nr 2 hittade jag roliga saker. Emi visade sig vara en tvååring som styrde sin mor med järnhand och mycket av den korta tid vi hade med Hiromi gick åt till att följa Emi, för vår del betydde det att stå still.

Nagoya är första platsen där jag inte köpt nån Kitty och inte heller vykort. Sorry. Med andan i halsen kom vi ombord på tåget och nästa hållplats är Tokyo.
Får se om det kan slå Osaka!

Hiroshima

Mycket laddat. Det är något med uppväxten, det kalla kriget och atomvapen som gör Hiroshima till en ofantlig symbol. Något som inte får glömmas. Men idag har vi bara sett en modern stad med ett enormt red light district, eller vad det ska benämnas som. Blomsteraffarer på hörnorna, restauranger utan menyer och klubbar med namn som klingar amerikanskt med 'menyer' i form av bilder, och män överallt. Och taxibilar.

Vi gick ut för att hitta något att äta och hamlade här, förundrade av ljuset och de söta gatorna, de livfyllda sällskapen.

Svårt att förstå vad som pågår alltid.

I Osaka hittade vi Okonomiyaki som verkligen var supergott, som en pannkaka med ost, ingefära, ägg och en massa gott. Allt tillagas på en stekhäll framför en. Även för en vegetarian som jag var detta gott. Säkert kort alltså tänkte vi när vi tog mod till oss och gick in i en av restaurangerna... Men, hade vi läst guiden ordentligt innan så hade vi sett att det finns en lokal variant här som heter Hiroshima-yaki och baseras på nudlar, kokta i fiskbuljong (det sista gissar jag bara). Det var inte alls gott. Även om de gjorde den vegetarisk så missades hela poängen med allt det pannkaksliknande.
Besviken.

Återkommer med mer härifrån efter att vi sovit (i ännu ett pygmérum med pygmébadkar).

Dag två.

Peace for sale, who is buying.
Märkligt hur historien påverkar oss. Jag växte upp med Kalla Kriget, järnridån och den stora röda knappen. Atomvapen och kärnkraft var hot som jag lärde mig vara rädd för.

Hiroshima var beviset för hur hemskt det var. Och att det var på riktigt. Att det fanns en bomb
till, i Nagasaki visste jag inte, eller så hade jag förträngt det. A-Dome, byggnaden som bevarats som den var efter bomben foll är ett minne som väcker all denna ångest igen men värst, allra värst var att se statyn för flickan med tranorna och alla dessa tusentals tranor som barn fortfarande viker och lämnar. Jag minns när jag läste om Sadako och att hon dog innan hon var klar. Hennes berättelse gjorde inget för att bättra på min dödsångest.
Fredsmuseumet var fantastiskt på alla sätt. Alla borde komma hit. Men den andra halvan var förmycket, åtminstone för mig.

Så vad gör man när det blir jobbigt?
Äter och shoppar så klart!

Besökte Kiddie-land, typ leksaksaffär för tjejer med egen Hello Kitty avdelning.
Och vi gick till tre skivaffarer som vi sett från taxin när vi kom till Hiroshima. Tog en stund, men vårt letandet. Hittade en Bad English bootleg :-)

Kvällsmat på en sagolik indisk restaurang. Spicy bar Lal's.
Rekommenderas!

Sista dagen i Osaka

Egentligen skulle vi åkt via Kyoto idag men eftersom vi tog det igår så blev idag en bonus. Vi åkte ut till Universal City Walks, där det enorma Universal Studios park ligger. Vi bestämde oss ganska unisont för att inte lägga 1200 kr på entré utan valde att besöka shoppen utanför och titta i butikerna och äta den godaste veg burgaren på Hard Rock Cafe. Och jag har ätit denna burgare så många gånger att jag är självutnämnd expert, denna ÄR godast! Fast absolut godast var efterrätten, en nachos på rostade riskakor (inte såna vi har hemma utan söta och goda) glass av grönt te, söta röda bönor och grädde.
Yummy.
Mätta och glada (mitt humör har forbättrats avsevärt genom att förkylningen gett med sig) tog vi oss tillbaka till hotellet och hämtade vara väskor och nu sitter vi på shinkansen på väg mot
Hiroshima.
För mig den mest känslosamma delen av resan.

Hoppas att hotellrummet är större än det vi bodde på i Osaka.
Hoppas också att vi kan tvätta där.
Och kolla mail.

Tisdag i Osaka

Hello Kitty godisautomat, så klart att det finns!
Gene Simmons kostym, på Hard Rock Café i Osaka. magiskt!
Cookies i alla tänkbara färger och smaker. Provade ingen, nöjde oss med bilder!

Redan igår kväll kände jag att en förkylning var på gång, det var bara en tidsfråga och efter att ha ätit jattegott i tvärdrag så var det ett faktum. Okonymiaki - det godast 'comfort food' vi åt i Japan. Tillagades på en stekhäll framför oss, min innehöll japansk potatis, ost och ägg + annat som jag inte vet men det var himla gott. Ingen aning om man kan göra det själv, men jag ska googla det vid tillfälle.


Fick hoppa över Osaka Castle och stanna på rummet och sova istället, men nu är jag å andra sidan utvilad och mår riktigt bra!

Redo för Osakas nightlife!

Måndag och Shinkansen

Vaknade av väckarklockan halv nio. Frukost på hotellet bestående av sött bröd och apelsinjuice. Mil från Naokos mammas fantastiska brunch i söndags.
Packade ihop våra grejer - massa Hello Kitty - och checkade ut.

Vårt tågkort fungerar smidigt och varje tåg har vagnar för obokade platser, man ställer sig bara vid markeringen för sin vagn och väntar på att tåget ska komma. Väljer du att sitta ner och vänta
så kommer du automatiskt sist.

Och nej, man trängs inte.

Mount Fuji tornar upp på vår högra sida. Janne har nog tagit 40 bilder redan!

Söndag

Igår var det sen stora Hello Kitty dagen med besök på Sanrio Puroland. Det var Hello Kitty och hennes vänner från morron till kväll och jag fick till och träffa henne :-)

Naoko, som nyligen fyllt år fick ett födelsedagskort att ha på sig
och vart vi än gick så önskades hon en bra födelsedag och fick
klistermärken och stämplar.

Kitty's badkar...

Det var verkligen magiskt.

Natten spenderades hos Naoko och hennes föräldrar, Naokos mamma var
fantastisk och tog hand om oss trots att kom jättesent. Innan sovdags
var jag tvungen att prova det japanska badet.

Som en ångbastu med noggrann tvagning först och sedan ner i ett 42 gradigt vatten. Helt
otroligt avkopplande och mer givande än spa. Jag brukar läsa när jag badar och det hade inte fungerat här, saknade det dock inte alls.

Sov som en stock på tatamimatta och futonmadrass. Det här känns som livskvalité på riktigt.

Vi fick en helt fantastisk frukost med massor av olika grönsaker i otroliga kombinationer. Den ena smaksensationen efter den andra. Efter frukost gick vi till en lokal festival och ett litet tempel, fick slå i klockan för att skrämma bort onda andar och gnugga på Buddah för
hälsa.

Japan ÄR annorlunda, här märks det och jag tycker om det.
Priceless.

Naoko och hennes mamma frågade om vi ville ha lunch och vi var inte nödbedda. Vi fick prova edame - färska sojabönor - påminner om bondbönor och den raka motsatsen (som jag inte hade ätit någon annanstans någonsin) fermenterade sojabönor. Janne började prata om
surströmming och det ena ledde till det andra. Saken är dock den att bönorna var helt ok medan surströmming aldrig kommer att vara det!

Efter det en tur till Kamakura, och ett besök i grottor som grävts ut av munkar och enorma bilder som hackats ut. Enormt imponerande. Sedan den stora Buddhan i Hase och en promenad på stranden. Kvällen avslutades i Yokohama, högst upp med utsikt över hela staden och mer
därtill. Fantastiskt.

Somnade på hotellet efter en lång och givande dag.

Mental anteckning; laga mat utan kryddor, ät maten för sig så att du verkligen känner smaken och för allt i världen, odla och ät pumpa!

Nu ska vi klara oss utan Naoko i en vecka. Vet inte alls hur det ska gå. Vi har skämtat om att vi bara kommer att äta på McDonalds men med Naokos anvisningar så ska jag nog kunna beställa vegetariskt, hoppas jag.

Första dagen får ett tidigt slut.

Första dagen får ett tidigt slut.
Är så trött att 21.20 känns som 02.20. Har varit och ätit japanskt
och gått omkring i Yokohama. En vacker, stor hamnstad som i år firar
150 år som öppen för övriga världen.

I morron är det Sanrio Puroland.

Någonstans över Kina

Någonstans över Kina
Har verkligen försökt sova men det går inte. Klockan är nu nio på
kvällen hemma och fem på morronen i Japan (jag har ställt om
klockan). Vi har flugit 3778 miles hittills.
Har verkligen skräckblandad förtjusning inför Japan. Låt mig inte
förödmjuka någon första dagen!

Inte andra eller tredje heller.

Någonstans över Ryssland

Någonstans över Ryssland
Klockan är nu tjugo över sex på kvällen hemma och tjugo över två
på på natten i Japan.

Det var en lugn morron i Malmö och lika lugnt på Kastrup, detta
ändrades drastiskt när vi kom till Paris. Vi blev slussade med buss
från planet till terminalen, denna busstur tog nästan 20 minuter, och
vi hade bara 1,15 på oss så nog började vi bli lite stressade. Vi
visste redan innan att vi skulla ankomma på 2D och skulle åka från
2F och vi antog även att det skulle vara en ny säkerhetskontroll
mellan dessa...

Det var en ny säkerhetskontroll, men värre nog - det
var 2-3 km för att komma till den! Och på tavlan stod det att planer
redan bordades... Maximal stressfaktor! När vi kom fram till
säkerhetskontrollen var det 25 min tills flyget skulle avgå och vi
fick gå före 15 pers bara för att inse att effektivitet inte var
ledordet... Ny språngmarch och vi hörde hur de uppmanade folk att gå
till gaten omedelbart. Som tur var tog det bara fyra-fem min för att
komma rätt. Till saken hör att vi inte hade fått sittplatser ännu
så då kom ju den stressen också, skulle vi ens få sitta i samma del
av planet?
Inget att oroa sig för, våra biljetter fanns utskrivna och klara med
platser bredvid varandra. Vi slussades vidare till planer, svettiga
och andfådda - för att befinna oss ute på barmark, vid en buss.
Självklart skulle vi åka buss även till detta plan!!

Mycket senare kom vi ombord på vårt plan, och satt på våra platser
- enbart för att första att vi inte på långa vågar var sist, och
när väl de sista var ombord ja då fick vi beskedet att "pushern"
som ser till att planet kommer iväg gått sönder. 1 timma och en
kvart sena kom vi iväg. Fullt plan med god service. Vi åkte upp över
Sverige och Finland och är nu över Ryssland.

Vi ska vara framme om 7 timmar så jag tänker försöka sova lite
till. Jag har sett Slumdog Millionaire och rekommenderar det skarpt.
Ska se den en gång till, textat på engelska och inte franska....

I (heart) Yoga!

Yesterday I had my 5th yoga lesson and the first with a new teacher.

I have understood as much as that the yoga I do on Tuesday mornings are something called Hatha yoga. It's slow paced and focused on the breathing. Perfect way to start the morning. Last Thursday I went to an evening class. Same teacher and all though it wasn't as slow (and not as relaxed, mainly becuase of a couple of teenages and a parent talking their way thru the class) it was nothing compared to the class I accidentally took last night.
The teacher had other engagements so another teacher stepped in, she was young and slim and looked like something off a fashion magazine. It was something else completly.
Power yoga, I quickly learned, is something very different from Hatha yoga. I was sure I'd die halfway thru it, sweating floods. But still, it was fantastic.
I am hooked.
Reading about yoga I can see it's really something for me.

I used to wake up every morning at 4 am, not being able to sleep again. Now I even sleep thru the alarm! I feel happy. Yesterday there was some shit at work and I got really upset but at lunch I took a very quick 10 mins power walk concentrating on my breathing and came back to the meeting calm. Very good.

I am taking another Power Yoga class this afternoon!

It's true!

The royal engagement was a fact at 14.00.
They will meet the press at 16.00, live on tv.
I can't help but being excited :-)

Royal engagement??

Hands down, I am a great fan of the royalties.
Today the rumour is that our very own crown princess Victoria will announce her engagement to Daniel (the man of the people, all though not a very sympathic guy). I am SURPRISED to see all the headlines on all the newspapers sites. This is BIG NEWS. Not only in my world but obviously in the rest of Sweden too.

We'll know in half an hour if it's true or not. But as much as the newspapers are writing about it it can't just be an hunch. This has to be for real.
So, 14.00 announcement and 16.00 showing of the rings from the royal castle...

Yoga!

Yesterday I had my first ever yoga lesson.
It was amazing. I felt good for the entire day.
Relaxed and happy.
I will do this again. And again. And again.
(at least every Tuesday morning)

I can't believe breathing can do this to you.
Afterwards I sat in the sauna for 15 minutes. Totally relaxed. What a fantastic way to start the morning. I totally recommend it.

John Sykes - on the cover

No, no, no, no way. I was just given the Rock it! issue 48 (last issue of 2008). 'You're a Lizzy-fan, you can have it'! Loving magazines, even if they're in German I had a look at the cover, and then another look.

I slowly took my eyes off the magazine.

The day I dreaded had come. This was obviously a magazine everyone has been trying to hide from me and I know why. Sykes looks awful. On the cover. The photos inside the mag are ok, but on the freaking cover he looks like Robert Plant in a wig. Robert Plant as he looks now that is.
Awful.
Old.

Don't tell me it's happening, Sykes is losing it.
Is he losing his good looks??

I may be shallow for saying it, but I already went thru this once with Ian Gillan. I don't like time doing that to beautiful people. No, no, no.

Gun

I totally forgot how great Gun were. The songs are awesome. This singer, Mark Rankin, is amazing. I just love them. Can't stop listening to 'Swagger' at home and 'Takin On The World' in the car.

Oh yeah, all 4-days tickets are sold out for SRF 2009. Great news for us, sad news for those who haven't bought their tickets yet...

Japan

Japan.
Taste the sound of it, J A P A N.
We're going there, in less than 2 months we will actually be there. Standing on historic grounds. I'll be posting here as usual. Either in English or Swedish. Don't know. I am quite sure it won't be in Japanese, but I am trying to learn enough to get by. I am learning a few sentences that will make sure I don't get any kind of meat, fish, bird or seafood. Guess I am quite nervous about the food.
AND the politeness. I really don't want to offend anyone.

Can I say that right now, please forgive me, I am just a tourist who haven't ever been i Asia before and I really don't MEANT to offend anyone...

Anyway, I'll be the most grown-up - without kids - at the Sanrio Puroland (aka Hello Kitty land), hahaha!! The boyfriend's not coming with me, it's enough that the cute pink miss kitty is everywhere in our house :-) He'll be the one hitting the record stores (imagine, a country that still have record stores!).

Snakebite no more??

So, Snakebites are history. This wonderful mixture of lager and english cider with a dash of black currant. Apparantly it drives you crazy and it’s bad for you. I guess that’s why I refrained from drinking it when I first came to UK in April 1992, not only did it look awful, it sounded gross. And people told me the sugar in the black currant made the alcohol go straight to your brain and give you a quick effect of the alcohol. (UK lager wasn't as high in alcohol as the Danish my friends drank at home, so I didn't really believe it). But I stuck with Jack Daniel´s and (Pepsi) Coke with a few slices of lemon. Yummy. Still my first choice of alcoholic drink.

When I came back to Brighton in the summer of ´92 I had my first Snakebite, and the 2^nd and 3^rd… I haven’t gone mad yet, probably cause I never drink to get drunk rather drinking cause I like the taste and the warmth of it.

At Teesside Uni we used Fosters Ice with Strongbow Ice (both about 7%) with Robson Black Currant for our own (budget) Snakebites before hitting the town. And I remember my cousin M and I making our own Snakebites when going out in Stockholm, bringing a small bottle of black currant juice with us, ordering 1 lager and 1 cider and then mixing it by the table. Those were the good old days before all cider turned sweet alcho pop. I don't think you can get English cider in bars here in Sweden anymore. Only specialised English pubs. Anyway, that was the background history.

At Firefest in Nottingham last October I noticed that it wasn’t that simple anymore. I was told it was ‘illegal’ and they weren’t ‘allowed’ mixing this maddening brew anymore. But usually, after begging and adding plenty of please they’d do it anyway. In London – at Dirty Dicks near Liverpool Street Station – it was a no with without explanation. Just no, we don’t do that. As if I’d asked for something that get me high or something illegal. I felt like an addict. Everywhere I went they said ‘no’ but then told me it’s a stupid thing and they’ve served it for 2 decades without no-one going mad (at least because of it) so what-the-hell and they’ve made me one.

Need I say Red Bull & Vodka (served basically everywhere) actually killed people?